Lussegasken

En krönika över Lussegasken den 14:e december 2012.
Höstterminen lider mot sitt slut. Snart sätter vi punkt och börjar på ett nytt blad. Norrlands nation uppbringar de sista krafterna och bjuder in till Lussegask bara dagarna innan nationen stänger igen över julen och låser järngrinden.

I Gamla entrén står en reslig julgran, klädd enligt konstens alla regler. Kön till garderoben är mer lik en hjord välartade men ivriga renar som alla vill hänga av sig sina kappor och täckbyxor fort, nu och genast. Och inte undra på, för när det första hindret i form av garderoben är förbipasserat väntar utanför Gamla salen en härligt julig fördrink i form av varm glögg med russin och mandlar.
 
Det är trångt mellan borden i Gamla salen, och på borden konkurerar julöl, saffranssnaps och enstaka alkoholfria alternativ i form av julmust om det utrymme som finns. Det varma sorlet av hundratals förväntansfulla röster avbryts av ”Norrlandssången”. 1Q Tobias Larsson håller sitt välkomsttal.

Tobias är imponerad över att vi har vågat oss hit, nu under den farligaste tiden på året. Nätterna kring Lucia har enligt folktron alltid varit då övernaturliga varelser är i rörelse och djur kan tala. Även om vi inte fruktar det övernaturliga i lika stor utsträckning idag, så finns det andra faror på vägen så här års. Blixthalka, fallande istappar och den ständiga risken att bli överbackad av en traktor. Vi var modiga som tog oss hit.

Men tiden kring Lucia var förr också en tid då julförberedelserna börjar bli klara och man kan sätta sig ner och äta och dricka lite extra. Trots att julförberedelserna i form av de sista tentorna och PM:en kanske inte är helt avslutade ännu förtjänar vi att få njuta en stund. Utan oss och de tappra själar som mitt i jul- och tentabestyren har ställt upp och jobbat inför denna Lussegask hade det inte blivit någon fest.

Avslutningsvis tackar Tobias terminens klubbverk – Mats, Anna, Lars, Caroline och Håkan – för den gångna terminen, samt 2Q Mauro som han menar har gjort ett utmärkt jobb som kollega, kombo och vän. Han önskar oss alla välkomna.

Marskalkerna förklarar sedan hur denna Lussegask ska fungera rent logistiskt. Det är mycket pedagogiskt upplagt, som sig bör när man handskas med (snart) alkoholpåverkade personer. Blå, röda och silverfärgade julgranskulor är upphängda ovanför tre dörrar. Alla bord är färgkodade, och matchar kulorna ovanför en av dörrarna. På borden löper också ljusslingor. När ljusslingan på ditt bord tänds får du gå och ta för dig av julbordet bakom dörren med ditt bord färg. Välbeprövat och genialiskt.

Och Lussegasken särskiljer sig från andra gasker på ytterligare ett sätt: Man får sjunga när helst man vill! Med detta sagt ligger Sånganförarna ändå inte på latsidan, utan tar under kvällens gång upp tillräckligt många julsånger för att alla ska kunna vara nöjda också utan att ta egna sånginitiativ. ”Goder afton”, ”Rudolf med röda mulen”, ”Hej, Tomtegubbar” kan nämnas, såväl som en mindre klassisk sång om en smått förförisk Lucia, den enda sång som bemöts av en uppskattande, spontan applåd efteråt. En potentiell framtida klassiker kanske?

Det är med förtjusta utrop ljusslingan på bordet tänds och dörrarna öppnas för det kalla julbordet. På detta bjuds potatis, julskinka, oxtunga, renhjärta, ägghalvor, korvar, sill, robbosill, kallrökt-, varmrökt- och gravad lax, vörtbröd, ostar, paté, sylta, leverpastej, olika sorters senap, sillsallad, rödbetssallad och allt annat man kan önska sig på ett kallt julbord.

Den vana lussegaskgästen vet att lägga band på sig själv, ty mer mat är att vänta och den kräver ett visst utrymme. Men det är svårt att inte bygga en smärre pyramid av godsaker på tallriken redan denna första vända. Tar man också bara en smakbit av allt blir det en ansenlig portion sammantaget. En strategi är av nöden, och man hör mer rutinerade lussegaskgäster tipsa sina bordsgrannar om att avstå potatisen och vörtbrödet.

Maten smakar underbart och alla verkar vara omåttligt nöjda och glada. Så släcks med ens belysningen i salen och förväntan och nyfikenhet dämpar samtalen. Svagt, som om långt borta, hörs sång. Sången blir starkare och starkare, så träder Lucia själv in i salen från Gulans salong, följd av tärnor och stjärngossar på ett led. Sjungande ”Sankta Lucia” skrider de in och ställer upp sig på en lång rad framför de stora fönstren i Gamla salen, med Lucia i mitten. De sjunger flertalet sånger, vackert och stämningsfullt, med ett lätt snöfall utanför fönstren bakom sig. Och vi njuter. Sångerna känner vi igen, bland andra ”Goder afton”, ”Betlehems stjärna” och ”Staffansvisan” (fastän undertecknad nog aldrig tidigare hört versen där ”Staffan red till Orvars krog, då han av ölet ej fått nog”).

Nog får vi inte av luciatåget. Inspektor går fram till Lucia för att traditionsenligt fästa halssmycket med nationssigillet runt hennes hals, men kommer efter en stund fram till att det är så mycket lättare att bara ge henne det i handen. Så skrider Lucia ut ur salen tillsammans med sina följeslagare och lamporna tänds igen. Förtrollningen är bruten.

Så är det äntligen dags för det varma julbordet. Potatis, köttbullar, prinskorv, finsk rotsakslåda, stuvad grönkål, inkokt lax, blomkålspaté, brysselkål, rårörda lingon, rödkål kokt i glögg, julkorv, svampomelett, Janssons frestelse, vörtbröd och ost trängs på buffébordet. Vi glömmer för en stund att vi redan är ganska mätta och hugger in på läckerheterna.

När vi fått bearbeta maten på våra tallrikar en stund reser sig Jim Ögren upp och håller talet till Tomten. Det är Jims första Lussegask, och att få hålla talet till Tomten känns stort. Förra året firade han jul i Washington D.C. Julstämningen infann sig inte riktigt och han fick nöja sig med glögg utan russin. Nu är han hemma igen, och efter att ha skrutit länge och väl om sina talarförmågor inför 1Q och 2Q – särskilt efter Eric Lennerts berömda tal vid senaste Vårbalen – får han nu sin chans.

Till Jim kom Tomten första gången 1990. Det ringde på dörren, och där stod Tomten och kullkastade Jims rationella världsuppfattning. Tomten utbrast: ”Ho, ho, ho! Finns det några snälla barn här?” Det var hans mormor, väl maskerad. Jim stod paralyserad av skräck och brast i gråt. Till slut tog han emot julklappen från Tomten: en overall. I fel färg förstås.

Denna första jultomte var en tomte som på sätt och vis bröt mot normerna. En Tomt-hen. Jim kan riktigt föreställa sig hur hans morfar sa till hans mormor: ”Nej, aldrig att jag klär ut mig. Det får du göra själv.” Och det gjorde hon.

Sedan dess har ingen tomte ringt på dörren på julafton igen. Han har kanske helt enkelt inte varit snäll sedan 1990. Jim vet inte om Tomten kommer i år, men han är nöjd och glad bara han får russin till glöggen och en vit jul. Av snö då förstås.

Jim får väldiga, uppskattande applåder för sitt tal, och om det beror på att han har varit snäll eller inte är oklart, men därefter träder Tomten in i egen bred person. Han delar ut mängder av julklappar till höger och vänster. Nämnas kan att en smått förskräckt 1Q av Tomten får två guldfiskar i en plastpåse med vatten, prydligt inslagen i julklappspapper. God jul, Tobias. När säcken är tom tackar Tomten för sig och lämnar oss.

Inom kort får vi kasta oss över dessertjulbordet med dess risgrynsgröt, ris à la Malta, saftsås, chokladaskpraliner, knäck, hjortronfromage, pepparkaks- och romrussinglass, ingefärspäron, fruktsallad, bärkompott, dessertostar, kex, saffranskaka med chokladtäcke, grädde, pepparkakor, ischoklad och fikon. Så fick också dessertmagen sin beskärda del.

Slutligen håller Inspektor Cecilia Pahlberg sitt tacktal.

Det är grått, mörkt, vått, blåsigt, lågkonjunktur och ekonomisk kris. Så plötsligt står där Lucia och ger hopp och glädje. Enligt Mayakalendern ska Jorden gå under om en vecka, den 21:a december. Men det tror vi inte på – vi går mot ljusare tider. Ljus gör så mycket, också minsta lilla stråle. Tentor och rapporter blir lite lättare.

Lucia ses som en av de svenskaste traditioner. Det är ännu ett bevis på det globala samhälle vi lever i, då Lucia egentligen är ett importerat sicilianskt helgon. Vad är egentligen svenskt? Det pågår en livlig debatt om detta. Ljuset kommer att segra, menar Cecilia.

Ljuset är viktigt. Andra som sprider glädje är till exempel 2Q Mauro, vår egen sicilianske stjärngosse, som nu har fullgjort sitt kuratorsår. Våra kuratorer och våra fina klubbverkare är alla utmärkta glädjespridare. Ännu ett år har avslutats med framgång. Ännu en Lussegask är till ända. Cecilia tar in köks- och serveringspersonalen och tackar dem för en underbar kväll. Applåderna rasar. Och snart tar alla i från tårna och sjunger ”O gamla klang”.

Så slutar Lussegasken, med värme, sång och höjda glas. Och så slutar höstterminen. Inte med en punkt, utan med ett utropstecken.

Zandra Flygh
Krönikör

Kommentera

Öppettider

KANSLIET

Måndag - torsdag
13-17
Fredag
13-15
Lördag
12-15

Majs Café

Måndag - torsdag
08-17
Fredag
08-14
Lördag
12-15
.

Orvars Krog

Måndag - torsdag
17-01
Fredag
14-01
Lördag
15-01
Söndag
18-23

Klubb Hexagon

Onsdag
21-01

Bibliotek

Måndag - fredag
08-21
Onsdag
08-19
Lördag
12-18
Söndag
14-18

Sidöversikt

NNFK

Norrlands nation fest & konferens
Är du inte student och vill boka lokal för konferens eller fest? Klicka här!

Kontaktuppgifter

Telefonnummer

018-65 70 70

Adress

Norrlands nation
Västra Ågatan 14
753 09 Uppsala

E-post

Kansliet (Allmänna frågor)
Förste kurator (Medlems- och funktionärsfrågor)
Andre kurator (Uthyrningar, lokalbokningar och ekonomi)
PR-förman (marknadsföring och affischering)

Vad är norrlands nation?

Undrar du vilket upptagningsområde vi har? Norrlands nation härstammar ursprungligen ur studentsammanslutningar som riktade sig mot studenter från Norbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. Det är även de i dessa län ingående landskap som utgör nationens vapen. 

Det ligger i nationens intresse att befrämja sina medlemmars studier och trivsel i Uppsala. Därtill kommer nationens naturliga samhörighet med norra Sverige. Vår samarbetspartner Norrlandsförbundet verkar just för Norrlands utveckling.

Bokutlåning

Måndag - torsdag
Fredag
17-18
14-15

Laddar...