Det är fredag den 13e september, år 2013 och 13 studentnationer har samlats i Uppsala Universitets aula. Klockan är över 13. Reccegask. Det är tyst. För tyst. På scenen sitter en ensam gosse. Som nyss spelat cello. Tystnad. Spänningen i luften… WackaPaow! Där tar vi en paus i historien! Gör en så kallas ”cliff hanger”.
   Hej! Låt mig presentera mig själv innan vi tar oss vidare. Mitt namn är Daniel. Daniel Fjellborg, och, jag, är: ”Krönikören”! Du kommer se mig hänga runt på fester, Landskap och andra tillställningar. Anteckningsblock i en hand, penna i den andra, en drink i den tredje och ett leende i ansiktet. Prata gärna med mig, jag kan vara trevlig! Men nu! Åter till krönikan! Wroom!
   Tyyystnaden hänger över de samlade reccarna. Förväntan fladdrar i de samlade fanbärarnas flaggor. Upp på scenen kliver vice curator curatorum och bryter tystnaden och hälsar alla välkomna. Salen andas ut, tystnad har ju blivit något misstänkt nuförtiden.
   Rektorn tar sedan över scenen och håller tal om Uppsalas stolta arv. Om att nationerna hjälper studenter och berikar studietiden. Om att traditionerna kan verka förvirrande till en början. Men det är ok att göra fel! Vi ska inte vara rädda att göra fel, både i studierna och i nationslivet. För alla dessa fel leder till slut till rätt. Och rätt är ännu bättre än fel! ”Att tänka fel är rätt, men att tänka rätt är inte fel”, tänker Krönikören.
   V-dala kören sjunger. Värmlands nations kaplan håller tal. En kvinna spelar harpa, på en harpa och Curator Curatorum håller tal för att sedan avsluta ceremonin i aulan genom att dela ut pris till årets reccar. Krönikören hugger tag i en recce på vägen ut och frågar hur det känns. ”Pampigt, och lite stelt”, säger han. ”Frukta icke käre vän”, säger Krönikören, ”för nu går vi mot Norrlands igen, allas vårt andra hem och vardagsrum, där kan vi slappna av och vara oss själva för en stund”. ”Fast jag är inte Norrlänning”, säger reccen. ”Aj då”, säger Krönikören
 
   På Norrlands blir det fördrink och mingel bland alla nya medlemmar. ”Var kommer du ifrån? Vad pluggar du? Vad är en Skvader? Är en Vaja mer än ett djur?” Frågor som många fortfarande brottas med. Intresset är stort bland de nya och de gamla agerar visa på ett trovärdigt sätt.
   Krönikören placeras vid honörsbordet. Mellan inspektor och Klubbchefen, på andedräktsavstånd från Curator Curatorum och Rektorn själv som valt att gästa Norrlands.
   Sånganförarna presenterar sig själva och det ritualmässiga skålandet. Recentiorerna tittar förvirrat på varandra. ”I Norrland växer det” rullar genom salen och bäsken smakar så gott som aldrig förr efter en torr sommarsäsong utan gask i sikte.
   Förste Kurator håller tal. Temat: Ansvar. Reccarna måste ta ansvar för sina egna liv som studenter. Men ansvar = möjligheter, så det ger frihet säger 1Q. Krönikören tänker på tvätten samt de släpande kurserna och känner friheten flöda, bortåt. 1Q säger: ansvar, jobba, frihet, ansvar, möjligheter, ansvar, ansvar, ansvar… Krönikören känner sig tagen på sängen! Ett seriöst tal med ett budskap! På en Reccegask! Nya vindar blåser! Kanske ligger framtiden i att tänka till.
   Vi sjunger snapsvisor och därefter dundrar Chorus Virorum in i salen. De bränner av sånger för flickan, flaskan och fosterlandet! Sången för flaskan tycks först ta sig en alkoholhetsande ton. Inspektor sneglar på Rektorn, Rektorn tittar på sin gaffel. Men sången avslutas med ”Varannan vatten!”, så Rektorn skrattar och alla andas ut igen.
   Konferens utlyses. Krönikören blir förvånad då han inte ens hunnit bli kissnödig. Bra idé med två konferenser verkar alla vara överens om.
   Efter konferensen serveras vinet! Oh la la! En ny etikett! Skruvkork! Fin årgång! Salen drar av en Bellman och recentiorerna får ännu en gång öva på sitt skålande. Att skåla på gask är som att vänta på en långsam buffring, en påtvingat rogivande stund.
   Talet från recentiorerna hålls av Maggie Roan. Maggie är har dock hunnit återvända till Taiwan, så 1Q läser upp hennes tal. Maggie berättar om språkförvirringen som hon upplevde som ny i Uppsala. Men även om hur hon till slut lärde sig att förstå svenska recept under sin tid i Majs kafé. Hon är tacksam för alla sina nya vänner och ler varje gång hon tänker på Norrlands nation och Uppsala. Koncensus i salen är att det var ett jäkligt bra tal, även om 1Q inte var särskilt lik Maggie. En skål går av som förhoppningsvis når Taiwan.
   Huvudrätten serveras och den är… MUMS! Åh, rödvinsås! Bli ett med mig! Krönikören var förtjust!
   Talet till recentiorerna hålls av Recceförmannen, Agnes Lindvall. Hon uppmanar de nya medlemmarna att göra Norrlands framtida historia till sin egen, då får även de skapa sina egna traditioner för nästkommande recentiorer. Smack! Kort och slagkraftigt!
   Klubbchefen stjäl Krönikörens anteckningsbok och skriver ”#JOBBAFÖRKC!” i den. Festen börjar arta sig!
   Norrlandskören sjunger. Det är så sjukligt bra att Krönikören får något religiöst i blicken. De avslutar med att sjunga ”Uppsalas nationalsång” som de skrivit själva och som handlar om att Finland luktar illa och hur bra Uppsala är i förhållande till Lund. Rektorn är från Lund. Krönikören fnissar i bäskan.
   Rektorn och Inspektor håller tal. Båda är kvinnor och det är nog första gången det händer på Norrlands. Tänk att en sådan sak skulle dröja från år 1827 till år 2013. Rektorn tackar för kvällen och säger att hon har varit Norrlandsstudent, fast i Umeå. Salen tjoar glatt. Inspektor tackar även hon för kvällen och säger att Uppsala Universitet är nordens äldsta, Norrlands och de andra nationerna är också gamla. Mycket är gammalt. Men recentiorerna är dagens huvudpersoner! Framtiden finns bland dem. Jubel utbryter!
   Så var det dags för ”Oh gamla klang”. Lars Jäger håller i sin roll som sånganförare ett på tok för långt tal om hur man genomför ritualen på rätt sätt. ”Man får bara slå en gång!” uppmanar han barskt. Många slår flera gånger, däribland Krönikören… men säg inget till Lars...
   Så var Reccegaskens sittning slut och vi studsar glatt iväg till dansgolv och mingel. Men om detta förtäljer inte denna saga. Min sista hälsning blir till alla trevliga recentiorer som jag träffade på gasken. Jag hoppas ni får en underbar studietid här i Uppsala så som så många av oss har upplevt tidigare och jag hoppas att jag får träffa er snart igen på Norrlands!