Svenska

Hem /
Alla nyheter

Fastslagna stipendier

Nedan följer årets fastslagna stipendier.

Nationsstipendier fastslagna HT13.pdf

Krönika från Lussegasken HT -13

Utanför Norrlands fönster lyser snön upp gator och torg med sin kommande frånvaro och världen ligger lugn i väntan på nattens 04 släpp som ska skaka huset lite närmare ån. Det är åter dags för Lussegask på Norrlands nation. En kväll för att avrunda terminen med vännerna, bli lagom rund under fötterna (om man är lagd åt det hållet) samt bli avsevärt rundare om magen efter tre fullastade julbord. Till fördrinken serveras glögg. Ett mycket bra val tycker den förkylde Krönikören och tar sig inte en, inte två utan tre (!) fingerborgsstora koppar av den kryddiga välgöraren. Gamla och nya vänner trängs i trapphallen och Lussegaskens lugna mysfaktor bäddar in Krönikörens sömniga tankar. Välkomsttalet hålls av förste kurator Mattias Bergman. Han uppmanar gästerna att tänka på sina nära och kära under julen men även se till att tänka på sina andra medmänniskor som finns utanför deras absoluta närhet. Det har genom historien alltid funnits människor på flykt från olika problem. Just nu finns det människor som vi kan hjälpa. Mattias tackar sedan terminens klubbverk och kuratel för deras insatser för nationen. Han tackar även sin familj och flickvän för att de förstår vad 1Q gör och finns där för honom. Sånganförarna Lars Jäger och Joel Hermansson (i folkmun kallad Boël Bijärmarflåes) tar upp sången och sjunger ”I Norrland växer det”. Sånganförarna har kvällen till ära gjort ett specialkomponerat sånghäfte med julvisor. Häftet är till skillnad från förra året numrerat för att förenkla sökandet efter sånger. Sidnumren lyder: ”ena sidan”, ”andra sidan”, ”nästa sida”, ”näst sista sidan” och slutligen ”sista sidan”. Ja, se de är skojsiga dem däringa sånganförarne! Det kalla julbordet öppnas. Krönikören tränger sig med rumlande mage fram mot bergen av delikatesser. Sill, kanelfläsk, lax. Lax! Lax! Oooost! Sylta. Apelsingravad hjortfilé! Skinka! Tjälknöl! Lax! Lax! Lax!... Som traditionen bjuder äter alla utan måtta. När så Krönikören halvligger proteinstinn och nöjd i sin stol hörs stämsång från utanför Gamla salen. In tågar Norrlandskörens luciatåg. Det äro stämningsfullt och trefvligt. Alkoholhästen har galopperat förbi några gäster snapsglas många gånger och deras vuxenfnitter och oaktsamhet stör Krönikörens musiknjutande halvslummer. Pro-Inspektor Mats Hjortberg skrider graciöst fram till Lucia och lyckas efter en tapper kamp hänga det traditionsenliga halsbandet om henne. Sedan tågar kören ut och världen blir åter som den var innan. Det varma julbordet öppnas. Mer mat! Gästerna lutar sig längre bak i stolarna. Talet till tomten hålls av Tina Sandström. Hon berättar att det nog är bäst att man tror på tomten. För tomten är precis som tvångsmässiga lottonummer. Slutar man spela och tro på siffrorna så kommer dom att dyka upp i nästa dragning. Slutar man tro på tomten kommer hen helt enkelt stå där nästa jul. Och då kommer man allt känna sig bra dum! Sen dyker Tomten upp! Och Krönikören känner sig bra dum som inte trodde på honom innan. Tyvärr är Lars Jäger ute och köper tidningen och missar Tomten i år igen. Stackars Lars. Kuratel, klubbverk och anställda får väl förtjänta klappar och vissa passar på kyssa den skäggige mytomspunne individen i stolen. Dessertjulbord! Åh herregud… Krönikören har uppenbarligen varit otaktisk angående mängden intagen mat. Men lite till går nog ner. Bör gå ner. Ska gå ner! NER! Pro-Inspektor håller tacktal och går lös på en kavalkad av ord! En skämtfylld julsaga uppenbarar sig. Stig Strömholm, Håkan Falk och andra äldre herrar med anknytning till nationen figurerar i myten och de mer införstådda gästerna skrattar gott. Krönikören hänger inte riktigt med, men uppskattar talarens stora berättarglädje. Mats kallar slutligen in personalen för kvällen och ber gästerna resa sig för att ge dem en stående ovation. Gästerna sjunger personalen till och får svar i kanon och tonarter bortom räkning. Stora applåder. En kvinna vid namn Nichol fyller överraskande år! Inte överraskande för henne, men för de flesta andra närvarande. Hela gamla salen tar i från tårna och sjunger för födelsedagsbarnet. Så slutar årets frosseri i gamla salen med att vi sjunger ”Oh gamla klang”. Vissa anonyma individer slår i borden vid fler tillfällen än ”kärnan”. Ibland är det helt enkelt svårt att hålla tillbaka slagverkarglädjen… Attraktionsorkestern spelar förstklassig kaffeunderhållning i källaren, men förkylningen drar sin mörka mantel över Krönikörens bihålor och tvingar honom hemåt innan dess. Ute på gatorna har snön smällt bort. Men Krönikörens inre gator är snöiga och juldekorerade precis som sig bör. Nu är man redo för julen. Ett stort tack till alla vänner på Norrlands för en synnerligen trevlig termin! Med vänlig hälsning// Daniel Fjellborg, Krönikören (i folkmun kallad Faniel Djellborg)
- 2013-12-21
- Krönikören har ordet
Krönika från Landskap III HT - 13

Idag är det landskap och jag representerar 265 medlemmar av Norrlands nation. Haha! Makten! Denna underbara ambrosia! Jag fäller min röst i medlemmarnas ställe och beslutar vad nationen ska göra framöver. Jag röstar inte som dessa 265 skulle vilja att jag gjorde. Men det skiter jag i! Makten är min! MIN!... Frågan lyder: ”Hur fick jag möjligheten att tala för dessa 265 personer?” Jo, se såhär gick det till: Jag gick på landskap och det gjorde inte dom. Norrlands nations tredje landskap bevistades av ungefär 30 röstberättigade individer. Om detta sätts i relation till nationens 7946 betalande medlemmar, så innebär det att jag, när jag i min evinnerliga klokskap höjde min stämma, talade för cirka 265 personer. Det bör påpekas att detta är betydligt många fler än vad som vanligtvis bor i mitt huvud. Viktiga saker behandlades och beslutades. Nästa års budget klubbades igenom, hedersledamöter fick sitt godkännande och nationens styrelse (ni vet dom där som får makt och härlighet genom landskapet) fick nya medlemmar och suppleanter. Det här är viktiga, viktiga saker! Men inte bara det. Det var spännande också! Och det bjöds på brunch. Jag älskar våfflor… Jag förväntar mig inte att Norrlands alla 7946 medlemmar ska dyka upp på ett landskap. Alla är inte intresserade eller engagerade i hur nationen utvecklas och lever vidare och det är ok. Jag har själv inte deltagit i en majoritet av landskapen under min studietid, ibland kommer andra saker emellan. Men av de hundratals aktiva medlemmar jag möter i Majs på vardagarna så hoppades jag att fler skulle dyka upp och visa vad nationen ändå betyder för oss. Nationen är inte ett hus. Ett hus är bara ett hus. Nationen är mest av allt sina aktiva och engagerade medlemmar och vi behöver bli fler. Det är åtminstone min ödmjuka mening. Så nästa gång det drar ihop sig till landskap på nationen så kommer jag se till att ta lite mer ansvar och minska min egen makt. Jag planerar att använda den enkla frågan: ”Ska du gå på landskapet?”, några fler gånger och uppmuntra nya bekanta att följa med. För ett landskap med fler vänner är roligare och mer rättvisande. Att ens tänka tanken på ett tomt landskap är faktiskt ganska skrämmande. Nationen behöver sina medlemmar. Nationen behöver dig. MVH// Daniel Fjellborg, Krönikören
- 2013-12-09
- Krönikören har ordet
Krönika från Höstfesten HT -13

Inget dansprogram?! Hörde jag rätt? Fri uppbjudning? Va? Vad är det som pågår? Den sura gråa gubben i kofta och birkenstocktofflor som bor i mitt inre fnyser högljutt! Moderniteter! Ja, ni kan titta på mitt yttre och se en ”ung” man i frack som försöker räta på ryggen. Men titta mig djupt i ögonen och där sitter en krumryggad äldre herre som trotsigt vaggar fram och tillbakar i sin knarrande gungstol. Vad är detta nu då? Ingen snaps på bordet? Jaså vi ska dricka drinkar under konferenserna istället? Rena 1910-talet. Om det fortsätter såhär står revolutionen snart för dörren! Komma här med nya tankar och nymodigheter. Jahaja! Nähä! Jag ser nog vad ni försöker göra! Jag var minsann med när… Mmm… krönikören verkar bitter och tvär. Kan man förbli sådan genom en hel bal på Norrlands? Mjaaaoo, svaret kommer kanske längre fram. Men låt oss börja där så mycket annat börjar; i början. Stor pompa uppstår! Chorus Virorum får trapphallen att vibrera som insidan i ett nyrenoverat snäckskal. Men istället för havets brus rullar här ”Studentsången” in. Trapphallens akustik äro som gjord för manskörens stämmor! Detta enligt dirigenten i alla fall. Krönikören själv är alltför tondöv för att ge musikaliska utlåtanden. Men stor pompa uppstod! För att skapa lite spänning i livet väljer Krönikören samt Bordsdamen att icke önska bordsplacering utan istället spela umgängesrollett. Och vilket sällskap sedan! Det var… Kling! Klang! Pling! Pang! Pong! Klonk! Sånganförarna stör som vanligt konversationerna. Men vad gör väl det när de låter oss sjunga ”Min pilsner!”. Öl är gott tänker Krönikören. FAN! Finskålen! Man ska finskåla på baler! Förlåt, förlåt, jag ska bättre mig till nästa skål … Gravad halstrad röding till förrätt. Fantabulöst gott! För kvällen serveras fyra rätter istället för den invanda mängden tre. 25 % mer! Eller blir det 33 %?... Maten var: ”Ååååh ja! Små äppelchipsgrejjer! Hjortracks! Desertvin! Mååhåhåå!” enligt Krönikören och ”Välkomponerad och väldigt god” enligt Bordsdamen. 1 Q talar och säger hej och välkomna. Enligt 1 Q är det ibland svårt med det här med kunskapsöverföring i studentorganisationer. Folk byts ut så mycket och det blir lätt lite rörigt. Hjulet måste uppfinnas om och om igen. Kaos är kul tycker Krönikören och tappar en bit röding på finbyxorna. Efter en rad sånger som Krönikören förvirras av (då han inte kan läsa och sjunga samtidigt) tar sånganförarna upp ”Bordeaux Bordeaux”. Mången gäst vädrar stämbanden och allsången tumlar in genom skorstenen. Även i ”Så lunka vi så småningom” traskar tempot taktfast och trevligt. Förtjänstmedaljer i silver gånger två! Oh la la! En till Andreas Stetenfeldt och en till Therez Olsson. Andreas tackar nationen som mötesplats och möjliggörare och Therez säger att det är de aktiva som sätter ramarna och att det man gör som aktiv kan leva kvar och göra skillnad för framtida aktiva. Hon understryker även att det viktigaste är att man ser till att ha roligt! Krönikören ansluter till den dundrande applåden som följer. Väl förtjänta medaljer. ”Talet till hembygden av Jennifer Magnusson!” utropar marskalkarna. Magnusson frågar sig om det här med hembygd är så klart för alla. Många har ett flertal bygder som de kan kalla för hemma. Och kanske är det bäst så. Krönikörens schizofrena jag håller med och Bordsdamen anser att det var ett av de bättre talen på länge. Talet var dessutom på rim! Gediget hantverk. Krönikörens bordssällskap översätter engelskans ”Bad ass” till den svenska motsvarigheten ”Illa-rumpare”. Krönikören skrattar så icke diskret som man inte ska skratta på fina baler. Bör man verkligen skämta om sådana ord på Höstfest? Den inre gungstolsgubben tuggar tveksamt på en Kungen av Danmark-karamell. Pöbel och patrask! Hedersledamot Eva Wallerstedt installeras av 1 Q och Inspektor. Hedersledamoten har tidigare varit Gillevärdinna på nationen men är nu extraordinärt intellektuell inom ekonomi. Tacktalet inleds med en iakttagelse att norrlänningar nog är bättre än andra svenskar. Detta anser Wallerstedt åtminstone sedan hon flyttat från hembygden i Vilhelmina. Norrlänningar hade ett annat kynne och såg till att hålla tåget om någon var försenad eller handlade i kiosken. Norrlandskörens groupies smyger in och blir misstagna för Norrlandskören. Men Krönikören inser snabbt att kören är den grupp med människor som sjunger i andra änden av salen. ”Utomordentligt bra” framförande hävdar Bordsdamen som är utbildad i musik och vet vad det är. Krönikören är naivt övertygad om att ”What shall we do with the drunken sailor” var det bästa som någonsin har hänt. Stor pompa-konst! Tänk att kunna hicka i stämmor… En herre håller tal och presenterar sig som ”representant för den så kallade omvärlden”. Det visar sig att talaren är ordförande för Uppsala kommunfullmäktige. Finbesök! Senast herren blev inbjuden till Norrlands var år 1956. Då fick han även ett nationsband som gåva. Något han sparat sedan dess och nu äntligen får läge att använda igen. Ja, se förr i världen var det inget slit och släng samhälle! Krönikörens inre birkenstockbärare myser i sin kofta. Inspektor håller tacktal. Innan kaffet! Ack, alla dessa traditionsbrott! Vrid om kniven bara! Gör det!... Inspektor tackar alla för deras insatser för Höstfesten, detta ljus i höstmörkret. Och glöm inte att leva i nuet tillägger hon. Se och upplev omgivningen istället för att bara fotografera den för sociala nätverk. ”Oh gamla klang” sjungs och sedan serveras kaffe och avec i Nya Salen. Sätta sig ner igen efter ”Oh gamla klang”? Vad är detta för anarki? Carl Mikael Carlsson från Regeringskansliet (den versionen som bara finns på låtsas) håller i kaffeunderhållningen och visar pedagogiskt hur länsgränserna i Norrland ska dras om och hur regeringen planerar att gräva ut Skåne samt sälja Medelpad. Roligt så det förslår! Var du inte där så borde du vart det. Efter kvällens rad av traditionsbrott var det så dags för Krönikören att sätta sig ner i en soffa med sina vänner Gin och Tonic för att traditionsenligt tjura sig igenom styrdansen. Men Bordsdamen anser att vissa traditioner bör brytas och utan dansprogram blir det ju så mycket enklare att dra ut en gammal gungstolsgubbe på dansgolvet. Studentbaler är till för att ge efterlängtade avbrott i den grå vardagen. Att klä upp sig i frack är inte något de flesta gör varje dag. Men om man börjar hänga på baler lika ofta som man går på McDonalds och fracken glider på lika naturligt som gårdagens infista underkläder. Ja, då händer det ibland att de efterlängtade avbrotten blir till grå vardag. Krönikören kan skatta sig lycklig som då har Bordsdamen och goda vänner som drar ut honom på dansgolvet och ser till att han bryter lite traditioner då och då och upptäcker något nytt i det gamla. Summa summarum: Dans är typ skitkul. Även fast jag inte riktigt fattar hur det funkar. Med vänlig hälsning// Krönikören, vid namn Daniel, vid namn Fjellborg
- 2013-11-24
- Krönikören har ordet
Fastslagna stipendier

Nedan följer årets fastslagna stipendier.
Krönika från talarmiddagen med Gudrun Schyman HT -13

Dagen är måndag, den 30e september, dagen efter gårdagens landskap. Logiskt nog. Men idag är en alldeles särskild dag! För idag är det talarmiddag! Gudrun Schyman gästar Norrlands nation för att hålla ett föredrag, om en fråga som berör alla och en var; jämställdhet. Krönikören stormar gamla huset kl 17.40. I god tid tänker jag, men det visar sig att kön redan har hunnit växa från gamla ingången ut till gatan. Jag och kön pingvinvaggar sakta framåt genom dörren. Väl inne kan jag inte låta bli att gå ut igen, för att störa alla andra och bekräfta att slutet på kön nu är utom synhåll. Gamla salen blir fullsatt. 250 platser har dukats upp och alla är bokade. Krönikören känner peppen! Talarmiddagar har två saker, tal och middag. Det senare var denna gång en trevlig kyckling som glatt umgicks med curry och rotfrukter i min mun innan de samtliga spolades ner av den gröna hemmakänslan: Tuborg, Hvergang! Per Wester från Kulturutskottet hälsar alla välkomna och presenterar sedan talaren. Jubel, applåder och visslingar! Gudrun Schyman har anlänt och hon är mitt ibland oss, och öppningsargumentet blir ”Kan vi släcka spoten, så jag kan se dom jag talar med. Ni kan se mig ändå, eller hur?”. Här kommer delar ur Schymans presentation (så som den ödmjuke och felbare Krönikören uppfattade det): När man frågar människor i Sverige så svarar nästan alla att de vill ha jämställdhet. Varför har vi då inte det trotts att en uppenbar majoritet säger att de vill ha det? För vi har inte ett jämställt samhälle. Det är fakta, inte en åsikt. Visste ni att vi har ett nationellt jämställdhetsmål? Det är inte alla som vet det, men det har vi. Det är tyvärr inte så väl spritt i samhället. ”Sverige har kommit så långt, varför ska vi bråka om sånt där tjafs?” Folkvald riksdag och regering har beslutat om fyra jämställdhetsmål, och vi har inte nått målen, vi är inte framme än! (statistik kopplade till jämställdhetsmålen finns hos SCB). Vad står i vägen för jämställdheten? Schyman tecknar på en whiteboardtavla och börjar göra en pedagogisk bild över maktstukturer i samhället. Vissa dominerar samhället, detta är inte alltid lätt att ändra på. ”Vilka domierar?” frågar Schyman. ”Dominanta!” ropar en från publiken. ”Vita män!”, skriker två andra i kör. Schyman öppnar själv med en klassiker och svarar: ”Rika.” Hon tecknar klassamhället. ”Klass, det får man säga, det är inte struket ur ordlistan”. En annan typ av dominans är mellan majoritet och minoritet, exempelvis så kallade svenskar mot så kallade invandrare. ”Vi vet hur det har varit, vi vet hur det är och vi vet hur det ska va. Vi med gråblek hy och stripigt hår”. Ett annat exempel på majoritetens dominans är heteronorm mot HBTQ personer. Ett annat exempel är mäns dominans över kvinnor… vänta nu, något blev fel här. ”Kvinnor är ingen minoritet!”, ropar en från publiken. ”Nej, precis!” säger Schyman. Man kan därför inte bemöta diskriminering mot kvinnor på riktigt samma sätt som diskriminering mot minoritetsgrupper. För alla grupper, ja hela vårt samhälle, är kodat efter kön. All annan typ av dominans innehåller också en dimension av könsdiskriminering. På så vis är exempelvis en invandrarkvinna diskriminerad på två sätt och kvinnor tjänar som grupp mindre än män i alla arbetssektorer av samhället. Denna genomgående ojämställdhet är vad som brukar kallas för genuskontraktet, eller den patriarkala strukturen, eller könsmaktsordningen. Vi förväntas som män och kvinnor ha olika mål, intressen och värde, vi separeras. ”När börjar denna separation?”, frågar Schyman. ”Strumporna”, svarar en. Små barn får olika färg på strumporna beroende på kön. Schyman hävdar att det händer redan innan dess. Redan vid graviditeten diskuterar människor vad man önskar sig; pojke eller flicka? Vilken färg ska man måla barnkammaren i? Men glöm inte att denna ojämlikhet inte bygger på någon logik med effektivitet som mål. Den bygger på en föreställning om hur det ”bör” vara. För de som tror att man bara kan luta sig tillbaka och tro att det löser sig så har Schyman fler siffror. Det kommer exempelvis ta 68 år innan män och kvinnor har lika lön för lika arbete med det utvecklingstakt som är idag. Dessutom har utvecklingstakten mot jämställdhet avtagit de senaste åren. Många män är också trötta på att vara låsta i de patriarkala idébilderna. De ska vara karriärister, tycka att teater är fjolligt och agera som ”bankomater på två ben”. Det är inte bara kvinnor som tjänar på att jobba för jämställdhet. ”Tiden går fort när man har roligt. Men vi har ju kartlagt hela det patriarkala träsket”, säger Schyman och lämnar en lite hemläxa till alla närvarande. Fundera på hur detta påverkar din omgivning där du är. Hur kan du göra skillnad? Detta var en beskrivning av innehållet i framförandet kära läsare. Men ord kan inte fånga detta talarfenomen som stod framför oss på scen. Kontakten med lyssnarna, den genuina glöden, självsäkerheten och de fantastiska svängningarna mellan humoristiska skildringar av det underliga samhället vi lever i blandat med gravallvarliga tystnader över de hemska följder som detta underliga samhälle faktiskt kan få. Den balanserade blandningen av genomtänkt innehåll och skickligt utförande i talet gör Gudrun Schyman till en person som fyller Gamla Salen på denna måndagskväll. Hon tackas av med stående ovationer och en glad Förste Kurators handslag. Sen beger sig Krönikören hem, funderades på sin egen vardag, historik och omgivning. MVH// Daniel Fjellborg, Krönikören
- 2013-10-08
- Krönikören har ordet
Krönika från Reccegasken HT 2013

Det är fredag den 13e september, år 2013 och 13 studentnationer har samlats i Uppsala Universitets aula. Klockan är över 13. Reccegask. Det är tyst. För tyst. På scenen sitter en ensam gosse. Som nyss spelat cello. Tystnad. Spänningen i luften… WackaPaow! Där tar vi en paus i historien! Gör en så kallas ”cliff hanger”. Hej! Låt mig presentera mig själv innan vi tar oss vidare. Mitt namn är Daniel. Daniel Fjellborg, och, jag, är: ”Krönikören”! Du kommer se mig hänga runt på fester, Landskap och andra tillställningar. Anteckningsblock i en hand, penna i den andra, en drink i den tredje och ett leende i ansiktet. Prata gärna med mig, jag kan vara trevlig! Men nu! Åter till krönikan! Wroom! Tyyystnaden hänger över de samlade reccarna. Förväntan fladdrar i de samlade fanbärarnas flaggor. Upp på scenen kliver vice curator curatorum och bryter tystnaden och hälsar alla välkomna. Salen andas ut, tystnad har ju blivit något misstänkt nuförtiden. Rektorn tar sedan över scenen och håller tal om Uppsalas stolta arv. Om att nationerna hjälper studenter och berikar studietiden. Om att traditionerna kan verka förvirrande till en början. Men det är ok att göra fel! Vi ska inte vara rädda att göra fel, både i studierna och i nationslivet. För alla dessa fel leder till slut till rätt. Och rätt är ännu bättre än fel! ”Att tänka fel är rätt, men att tänka rätt är inte fel”, tänker Krönikören. V-dala kören sjunger. Värmlands nations kaplan håller tal. En kvinna spelar harpa, på en harpa och Curator Curatorum håller tal för att sedan avsluta ceremonin i aulan genom att dela ut pris till årets reccar. Krönikören hugger tag i en recce på vägen ut och frågar hur det känns. ”Pampigt, och lite stelt”, säger han. ”Frukta icke käre vän”, säger Krönikören, ”för nu går vi mot Norrlands igen, allas vårt andra hem och vardagsrum, där kan vi slappna av och vara oss själva för en stund”. ”Fast jag är inte Norrlänning”, säger reccen. ”Aj då”, säger Krönikören På Norrlands blir det fördrink och mingel bland alla nya medlemmar. ”Var kommer du ifrån? Vad pluggar du? Vad är en Skvader? Är en Vaja mer än ett djur?” Frågor som många fortfarande brottas med. Intresset är stort bland de nya och de gamla agerar visa på ett trovärdigt sätt. Krönikören placeras vid honörsbordet. Mellan inspektor och Klubbchefen, på andedräktsavstånd från Curator Curatorum och Rektorn själv som valt att gästa Norrlands. Sånganförarna presenterar sig själva och det ritualmässiga skålandet. Recentiorerna tittar förvirrat på varandra. ”I Norrland växer det” rullar genom salen och bäsken smakar så gott som aldrig förr efter en torr sommarsäsong utan gask i sikte. Förste Kurator håller tal. Temat: Ansvar. Reccarna måste ta ansvar för sina egna liv som studenter. Men ansvar = möjligheter, så det ger frihet säger 1Q. Krönikören tänker på tvätten samt de släpande kurserna och känner friheten flöda, bortåt. 1Q säger: ansvar, jobba, frihet, ansvar, möjligheter, ansvar, ansvar, ansvar… Krönikören känner sig tagen på sängen! Ett seriöst tal med ett budskap! På en Reccegask! Nya vindar blåser! Kanske ligger framtiden i att tänka till. Vi sjunger snapsvisor och därefter dundrar Chorus Virorum in i salen. De bränner av sånger för flickan, flaskan och fosterlandet! Sången för flaskan tycks först ta sig en alkoholhetsande ton. Inspektor sneglar på Rektorn, Rektorn tittar på sin gaffel. Men sången avslutas med ”Varannan vatten!”, så Rektorn skrattar och alla andas ut igen. Konferens utlyses. Krönikören blir förvånad då han inte ens hunnit bli kissnödig. Bra idé med två konferenser verkar alla vara överens om. Efter konferensen serveras vinet! Oh la la! En ny etikett! Skruvkork! Fin årgång! Salen drar av en Bellman och recentiorerna får ännu en gång öva på sitt skålande. Att skåla på gask är som att vänta på en långsam buffring, en påtvingat rogivande stund. Talet från recentiorerna hålls av Maggie Roan. Maggie är har dock hunnit återvända till Taiwan, så 1Q läser upp hennes tal. Maggie berättar om språkförvirringen som hon upplevde som ny i Uppsala. Men även om hur hon till slut lärde sig att förstå svenska recept under sin tid i Majs kafé. Hon är tacksam för alla sina nya vänner och ler varje gång hon tänker på Norrlands nation och Uppsala. Koncensus i salen är att det var ett jäkligt bra tal, även om 1Q inte var särskilt lik Maggie. En skål går av som förhoppningsvis når Taiwan. Huvudrätten serveras och den är… MUMS! Åh, rödvinsås! Bli ett med mig! Krönikören var förtjust! Talet till recentiorerna hålls av Recceförmannen, Agnes Lindvall. Hon uppmanar de nya medlemmarna att göra Norrlands framtida historia till sin egen, då får även de skapa sina egna traditioner för nästkommande recentiorer. Smack! Kort och slagkraftigt! Klubbchefen stjäl Krönikörens anteckningsbok och skriver ”#JOBBAFÖRKC!” i den. Festen börjar arta sig! Norrlandskören sjunger. Det är så sjukligt bra att Krönikören får något religiöst i blicken. De avslutar med att sjunga ”Uppsalas nationalsång” som de skrivit själva och som handlar om att Finland luktar illa och hur bra Uppsala är i förhållande till Lund. Rektorn är från Lund. Krönikören fnissar i bäskan. Rektorn och Inspektor håller tal. Båda är kvinnor och det är nog första gången det händer på Norrlands. Tänk att en sådan sak skulle dröja från år 1827 till år 2013. Rektorn tackar för kvällen och säger att hon har varit Norrlandsstudent, fast i Umeå. Salen tjoar glatt. Inspektor tackar även hon för kvällen och säger att Uppsala Universitet är nordens äldsta, Norrlands och de andra nationerna är också gamla. Mycket är gammalt. Men recentiorerna är dagens huvudpersoner! Framtiden finns bland dem. Jubel utbryter! Så var det dags för ”Oh gamla klang”. Lars Jäger håller i sin roll som sånganförare ett på tok för långt tal om hur man genomför ritualen på rätt sätt. ”Man får bara slå en gång!” uppmanar han barskt. Många slår flera gånger, däribland Krönikören… men säg inget till Lars... Så var Reccegaskens sittning slut och vi studsar glatt iväg till dansgolv och mingel. Men om detta förtäljer inte denna saga. Min sista hälsning blir till alla trevliga recentiorer som jag träffade på gasken. Jag hoppas ni får en underbar studietid här i Uppsala så som så många av oss har upplevt tidigare och jag hoppas att jag får träffa er snart igen på Norrlands! Med vänliga hälsningar// Daniel Fjellborg, the Chronicleator!
- 2013-09-23
- Krönikören har ordet
Inför starten av höstterminen

Nationens styrelse har haft uppehåll för sommaren men är sugna på att åter starta upp verksamheten. Några av de saker som kommer att behandlas på nästa den 26 augusti är: Uppdatering av nationsfotografens instruktion. Genomgång av organisatoriska och administrativa förändringar som gjorts under sommaren för att minska onödigt jobb för klubbverket. Val till en hel drös poster, läs mer under utlysningar.Planering av styrelsens uppstartshelg 31 augusti - 1 september.
- 2013-08-17
- Nytt från styrelsen
Krönika över Seniorsgasken

En krönika (på runometer!) över Seniorsgasken. Ett gästspel av krönikören emeritus Henrik Dahlberg.
- 2013-04-06
- Krönikören har ordet
Lussegasken

En krönika över Lussegasken den 14:e december 2012.
- 2013-01-03
- Krönikören har ordet
Höstfesten

En krönika över Höstfesten den 17 november 2012.
- 2012-12-03
- Krönikören har ordet

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Öppettider

KANSLIET

Tisdag

Fredag

15-17

11-14

Orvars Krog

Måndag

Tisdag-Torsdag

Fredag

Lördag

16-22

17-01

14-01

15-01

Majs Café

Stängt under sommaren.

Bibliotek


Stängt under sommaren.

Utlåning - bibliotek

Stängt under sommaren.

Datasalen och studieplatser

Stängt under sommaren.

Sidöversikt

Huvudnavigation

Bli medlem

Aktuellt
Uthyrningar

Verksamhet

Majs café

Orvars krog

Klubb Hexagon
Gasker

NNFK

Norrlands nation fest & konferens

Är du inte student och vill boka lokal för konferens eller fest? Klicka här!

Kontaktuppgifter

Telefonnummer

018-65 70 70

Adress

Norrlands nation
Västra Ågatan 14
753 09 Uppsala

Hitta hit - se karta

E-post

Kansliet (Allmänna frågor)

Förste kurator (Medlems- och funktionärsfrågor)

Andre kurator (Uthyrningar, lokalbokningar och ekonomi)

PR-förman (Marknadsföring, sociala medier och affischering)

Vad är norrlands nation?

Undrar du vilket upptagningsområde vi har? Norrlands nation härstammar ursprungligen ur studentsammanslutningar som riktade sig mot studenter från Norbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. Det är även de i dessa län ingående landskap som utgör nationens vapen.

Det ligger i nationens intresse att befrämja sina medlemmars studier och trivsel i Uppsala. Därtill kommer nationens naturliga samhörighet med norra Sverige. Vår samarbetspartner Norrlandsförbundet verkar just för Norrlands utveckling.

Laddar...

Logga in

Fastslagna stipendier

Krönika från Lussegasken HT -13

Krönika från Landskap III HT - 13

Krönika från Höstfesten HT -13

Fastslagna stipendier

Krönika från talarmiddagen med Gudrun Schyman HT -13

Krönika från Reccegasken HT 2013

Inför starten av höstterminen

Krönika över Seniorsgasken

Lussegasken

Höstfesten

Öppettider

KANSLIET

Orvars Krog

Majs Café

Bibliotek

Utlåning - bibliotek

Datasalen och studieplatser

Sidöversikt

Huvudnavigation

Verksamhet

NNFK

Kontaktuppgifter

Telefonnummer

Adress

E-post

Vad är norrlands nation?