Inget dansprogram?! Hörde jag rätt? Fri uppbjudning? Va? Vad är det som pågår? Den sura gråa gubben i kofta och birkenstocktofflor som bor i mitt inre fnyser högljutt! Moderniteter! Ja, ni kan titta på mitt yttre och se en ”ung” man i frack som försöker räta på ryggen. Men titta mig djupt i ögonen och där sitter en krumryggad äldre herre som trotsigt vaggar fram och tillbakar i sin knarrande gungstol. Vad är detta nu då? Ingen snaps på bordet? Jaså vi ska dricka drinkar under konferenserna istället? Rena 1910-talet. Om det fortsätter såhär står revolutionen snart för dörren! Komma här med nya tankar och nymodigheter. Jahaja! Nähä! Jag ser nog vad ni försöker göra! Jag var minsann med när…
   Mmm… krönikören verkar bitter och tvär. Kan man förbli sådan genom en hel bal på Norrlands? Mjaaaoo, svaret kommer kanske längre fram. Men låt oss börja där så mycket annat börjar; i början.
   Stor pompa uppstår! Chorus Virorum får trapphallen att vibrera som insidan i ett nyrenoverat snäckskal. Men istället för havets brus rullar här ”Studentsången” in. Trapphallens akustik äro som gjord för manskörens stämmor! Detta enligt dirigenten i alla fall. Krönikören själv är alltför tondöv för att ge musikaliska utlåtanden. Men stor pompa uppstod!
   För att skapa lite spänning i livet väljer Krönikören samt Bordsdamen att icke önska bordsplacering utan istället spela umgängesrollett. Och vilket sällskap sedan! Det var… Kling! Klang! Pling! Pang! Pong! Klonk! Sånganförarna stör som vanligt konversationerna. Men vad gör väl det när de låter oss sjunga ”Min pilsner!”. Öl är gott tänker Krönikören. FAN! Finskålen! Man ska finskåla på baler! Förlåt, förlåt, jag ska bättre mig till nästa skål …
   Gravad halstrad röding till förrätt. Fantabulöst gott! För kvällen serveras fyra rätter istället för den invanda mängden tre. 25 % mer! Eller blir det 33 %?... Maten var: ”Ååååh ja! Små äppelchipsgrejjer! Hjortracks! Desertvin! Mååhåhåå!” enligt Krönikören och ”Välkomponerad och väldigt god” enligt Bordsdamen.
   1 Q talar och säger hej och välkomna. Enligt 1 Q är det ibland svårt med det här med kunskapsöverföring i studentorganisationer. Folk byts ut så mycket och det blir lätt lite rörigt. Hjulet måste uppfinnas om och om igen. Kaos är kul tycker Krönikören och tappar en bit röding på finbyxorna.
   Efter en rad sånger som Krönikören förvirras av (då han inte kan läsa och sjunga samtidigt)   tar sånganförarna upp ”Bordeaux Bordeaux”. Mången gäst vädrar stämbanden och allsången tumlar in genom skorstenen. Även i ”Så lunka vi så småningom” traskar tempot taktfast och trevligt.
   Förtjänstmedaljer i silver gånger två! Oh la la! En till Andreas Stetenfeldt och en till Therez Olsson. Andreas tackar nationen som mötesplats och möjliggörare och Therez säger att det är de aktiva som sätter ramarna och att det man gör som aktiv kan leva kvar och göra skillnad för framtida aktiva. Hon understryker även att det viktigaste är att man ser till att ha roligt! Krönikören ansluter till den dundrande applåden som följer. Väl förtjänta medaljer.
   ”Talet till hembygden av Jennifer Magnusson!” utropar marskalkarna. Magnusson frågar sig om det här med hembygd är så klart för alla. Många har ett flertal bygder som de kan kalla för hemma. Och kanske är det bäst så. Krönikörens schizofrena jag håller med och Bordsdamen anser att det var ett av de bättre talen på länge. Talet var dessutom på rim! Gediget hantverk.
   Krönikörens bordssällskap översätter engelskans ”Bad ass” till den svenska motsvarigheten ”Illa-rumpare”. Krönikören skrattar så icke diskret som man inte ska skratta på fina baler. Bör man verkligen skämta om sådana ord på Höstfest? Den inre gungstolsgubben tuggar tveksamt på en Kungen av Danmark-karamell. Pöbel och patrask!
   Hedersledamot Eva Wallerstedt installeras av 1 Q och Inspektor. Hedersledamoten har tidigare varit Gillevärdinna på nationen men är nu extraordinärt intellektuell inom ekonomi. Tacktalet inleds med en iakttagelse att norrlänningar nog är bättre än andra svenskar. Detta anser Wallerstedt åtminstone sedan hon flyttat från hembygden i Vilhelmina. Norrlänningar hade ett annat kynne och såg till att hålla tåget om någon var försenad eller handlade i kiosken.
   Norrlandskörens groupies smyger in och blir misstagna för Norrlandskören. Men Krönikören inser snabbt att kören är den grupp med människor som sjunger i andra änden av salen. ”Utomordentligt bra” framförande hävdar Bordsdamen som är utbildad i musik och vet vad det är. Krönikören är naivt övertygad om att ”What shall we do with the drunken sailor” var det bästa som någonsin har hänt. Stor pompa-konst! Tänk att kunna hicka i stämmor…
   En herre håller tal och presenterar sig som ”representant för den så kallade omvärlden”. Det visar sig att talaren är ordförande för Uppsala kommunfullmäktige. Finbesök! Senast herren blev inbjuden till Norrlands var år 1956. Då fick han även ett nationsband som gåva. Något han sparat sedan dess och nu äntligen får läge att använda igen. Ja, se förr i världen var det inget slit och släng samhälle! Krönikörens inre birkenstockbärare myser i sin kofta.
   Inspektor håller tacktal. Innan kaffet! Ack, alla dessa traditionsbrott! Vrid om kniven bara! Gör det!... Inspektor tackar alla för deras insatser för Höstfesten, detta ljus i höstmörkret. Och glöm inte att leva i nuet tillägger hon. Se och upplev omgivningen istället för att bara fotografera den för sociala nätverk.
   ”Oh gamla klang” sjungs och sedan serveras kaffe och avec i Nya Salen. Sätta sig ner igen efter ”Oh gamla klang”? Vad är detta för anarki?
   Carl Mikael Carlsson från Regeringskansliet (den versionen som bara finns på låtsas) håller i kaffeunderhållningen och visar pedagogiskt hur länsgränserna i Norrland ska dras om och hur regeringen planerar att gräva ut Skåne samt sälja Medelpad. Roligt så det förslår! Var du inte där så borde du vart det.
   Efter kvällens rad av traditionsbrott var det så dags för Krönikören att sätta sig ner i en soffa med sina vänner Gin och Tonic för att traditionsenligt tjura sig igenom styrdansen. Men Bordsdamen anser att vissa traditioner bör brytas och utan dansprogram blir det ju så mycket enklare att dra ut en gammal gungstolsgubbe på dansgolvet.
   Studentbaler är till för att ge efterlängtade avbrott i den grå vardagen. Att klä upp sig i frack är inte något de flesta gör varje dag. Men om man börjar hänga på baler lika ofta som man går på McDonalds och fracken glider på lika naturligt som gårdagens infista underkläder. Ja, då händer det ibland att de efterlängtade avbrotten blir till grå vardag. Krönikören kan skatta sig lycklig som då har Bordsdamen och goda vänner som drar ut honom på dansgolvet och ser till att han bryter lite traditioner då och då och upptäcker något nytt i det gamla.
   Summa summarum: Dans är typ skitkul. Även fast jag inte riktigt fattar hur det funkar.
 
Med vänlig hälsning// Krönikören, vid namn Daniel, vid namn Fjellborg