Utanför Norrlands fönster lyser snön upp gator och torg med sin kommande frånvaro och världen ligger lugn i väntan på nattens 04 släpp som ska skaka huset lite närmare ån.
   Det är åter dags för Lussegask på Norrlands nation. En kväll för att avrunda terminen med vännerna, bli lagom rund under fötterna (om man är lagd åt det hållet) samt bli avsevärt rundare om magen efter tre fullastade julbord.
   Till fördrinken serveras glögg. Ett mycket bra val tycker den förkylde Krönikören och tar sig inte en, inte två utan tre (!) fingerborgsstora koppar av den kryddiga välgöraren. Gamla och nya vänner trängs i trapphallen och Lussegaskens lugna mysfaktor bäddar in Krönikörens sömniga tankar.
   Välkomsttalet hålls av förste kurator Mattias Bergman. Han uppmanar gästerna att tänka på sina nära och kära under julen men även se till att tänka på sina andra medmänniskor som finns utanför deras absoluta närhet. Det har genom historien alltid funnits människor på flykt från olika problem. Just nu finns det människor som vi kan hjälpa. Mattias tackar sedan terminens klubbverk och kuratel för deras insatser för nationen. Han tackar även sin familj och flickvän för att de förstår vad 1Q gör och finns där för honom.
   Sånganförarna Lars Jäger och Joel Hermansson (i folkmun kallad Boël Bijärmarflåes) tar upp sången och sjunger ”I Norrland växer det”. Sånganförarna har kvällen till ära gjort ett specialkomponerat sånghäfte med julvisor. Häftet är till skillnad från förra året numrerat för att förenkla sökandet efter sånger. Sidnumren lyder: ”ena sidan”, ”andra sidan”, ”nästa sida”, ”näst sista sidan” och slutligen ”sista sidan”. Ja, se de är skojsiga dem däringa sånganförarne!
   Det kalla julbordet öppnas. Krönikören tränger sig med rumlande mage fram mot bergen av delikatesser. Sill, kanelfläsk, lax. Lax! Lax! Oooost! Sylta. Apelsingravad hjortfilé! Skinka! Tjälknöl! Lax! Lax! Lax!... Som traditionen bjuder äter alla utan måtta.
   När så Krönikören halvligger proteinstinn och nöjd i sin stol hörs stämsång från utanför Gamla salen. In tågar Norrlandskörens luciatåg. Det äro stämningsfullt och trefvligt. Alkoholhästen har galopperat förbi några gäster snapsglas många gånger och deras vuxenfnitter och oaktsamhet stör Krönikörens musiknjutande halvslummer. Pro-Inspektor Mats Hjortberg skrider graciöst fram till Lucia och lyckas efter en tapper kamp hänga det traditionsenliga halsbandet om henne. Sedan tågar kören ut och världen blir åter som den var innan.
   Det varma julbordet öppnas. Mer mat! Gästerna lutar sig längre bak i stolarna. 
   Talet till tomten hålls av Tina Sandström. Hon berättar att det nog är bäst att man tror på tomten. För tomten är precis som tvångsmässiga lottonummer. Slutar man spela och tro på siffrorna så kommer dom att dyka upp i nästa dragning. Slutar man tro på tomten kommer hen helt enkelt stå där nästa jul. Och då kommer man allt känna sig bra dum!
   Sen dyker Tomten upp! Och Krönikören känner sig bra dum som inte trodde på honom innan. Tyvärr är Lars Jäger ute och köper tidningen och missar Tomten i år igen. Stackars Lars. Kuratel, klubbverk och anställda får väl förtjänta klappar och vissa passar på kyssa den skäggige mytomspunne individen i stolen.
   Dessertjulbord! Åh herregud… Krönikören har uppenbarligen varit otaktisk angående mängden intagen mat. Men lite till går nog ner. Bör gå ner. Ska gå ner! NER! 
   Pro-Inspektor håller tacktal och går lös på en kavalkad av ord! En skämtfylld julsaga uppenbarar sig. Stig Strömholm, Håkan Falk och andra äldre herrar med anknytning till nationen figurerar i myten och de mer införstådda gästerna skrattar gott. Krönikören hänger inte riktigt med, men uppskattar talarens stora berättarglädje. Mats kallar slutligen in personalen för kvällen och ber gästerna resa sig för att ge dem en stående ovation. Gästerna sjunger personalen till och får svar i kanon och tonarter bortom räkning. Stora applåder.
   En kvinna vid namn Nichol fyller överraskande år! Inte överraskande för henne, men för de flesta andra närvarande. Hela gamla salen tar i från tårna och sjunger för födelsedagsbarnet.
   Så slutar årets frosseri i gamla salen med att vi sjunger ”Oh gamla klang”. Vissa anonyma individer slår i borden vid fler tillfällen än ”kärnan”. Ibland är det helt enkelt svårt att hålla tillbaka slagverkarglädjen…
   Attraktionsorkestern spelar förstklassig kaffeunderhållning i källaren, men förkylningen drar sin mörka mantel över Krönikörens bihålor och tvingar honom hemåt innan dess.
   Ute på gatorna har snön smällt bort. Men Krönikörens inre gator är snöiga och juldekorerade precis som sig bör. Nu är man redo för julen.
   Ett stort tack till alla vänner på Norrlands för en synnerligen trevlig termin!
 
Med vänlig hälsning// Daniel Fjellborg, Krönikören (i folkmun kallad Faniel Djellborg)