Gamla människor måsta också äta. Mest av allt vill de äta sånt man åt förr. Förr åt man sill. Ingenting annat. Sill, sill, sill! Sill med lök. Lök med sill. Sill med grädde och grädden på moset var: SILL! Sill, sill, sill!... nu sitter jag här och ljuger igen… de kan HYPOTETISKT och högst troligt ätit sill hela tiden. Alternativt dill, makrill eller John Stuart Mill (den brittiska sillosofen som dog under mystiska omständigheter år 1873).
   Sillunchen hölls som traditionen bjuder på Norrlands balkong. Balkongen var ytterst lik Yttre läs. Men seniorskollegiets ordförande Jon Berglöf Stidh hävdade innerligt att inomhus var utomhus och att kollegiet i all hast valt att bygga tak över balkongen på grund av de dystra väderprognoserna. Tji fick Jon som byggt ett tak i onödan, för utanför balkongens nya fönster sken solen.   
   Till lunch serverades sill. Med lax, köttbullar, prinskorv, potatis, ägg och andra sillbehör. Tuborg x2 och en snaps så sången kom fram. Jonas Andersson fick låtsas vara sånganförare och det gick bra för det var ju inte på riktigt. Sång! Sång! Sill! Sång!
   Krönikören pratade med människor över generationsgränserna och det var väldigt trevligt. Det visade sig att folk var lika barnsliga förr som de är idag. Fast på ett bättre sätt eftersom det var förr.
   1Q electa, Anna Jonsäll, presentade sig och fick applåder. Inspektor tackade Seniorskollegiets arrangörer för den fantastiska lunchen och gladde sig åt att se så många på plats.
   Krönikören tvingades sedan av sitt privatliv att dra vidare mot fortsatt Valborgsfirande och missade mycket myspys. Men förhoppningsvis så kommer det en ny lunch nästa Valborg. Och sen en sill och en sill och en sill och en sill! Wiiiiiiiie!
 
Med vänlig hälsning// Daniel Fjellborg, Krönikör och imbisill