Som många kanske redan märkt hålls det detta läsår decenniegasker på Norrlands nation. I höstas var det Veterangask och 90-talsgask, och tidigare i vår har det varit 80-talsgask och nu senast, 00-talsgask. Detta är ypperliga tillfällen för personer som var aktiva under respektive årtionde att åter samlas, gå på gask och över ett par Tuborg utbyta gamla minnen.
 
Dagen började med ett gediget lördagsfika i discot. Många kära återseenden och för den törstige hade baren redan öppnat. Det fanns ett späckat event-schema, ihopsnickrat av nationens Percy Nilegård – Andre kurator Mathias Forsgren. Man kunde bland annat gå på rundvandring i nationshuset och hoppa sopor i Sundsvall. Men antiklimax uppstod när det senare visade sig att flera av programpunkterna bara var på låtsas. Många personer, däribland undertecknad, var synnerligen besvikna på att "gyttjebrottning med Mauro Marino" bara var en PR-kupp designad av Forsgren och kände sig rättmätigt bestulna på möjligheten till en ny och unik upplevelse.
 
Efter ett kort besök på Orvar var det således dags för den efterlängtade bänkningen i gamla salen. Cirka 150 glada gaskdeltagare tog plats vid de åtta långborden. "Ha, alla ser ju likadana ut!" utbrast någon. Men ack och ve, detta kunde inte vara längre ifrån sanningen. Möjligen hade synen hos person i fråga komprometterats av två för många Irish coffee i discot eller så handlade det om ett rosenskimrande filter över minnena från förr. Okulärbesiktning av bildbevis från mitten av 00-talet avslöjar en allt dystrare sanning. De flesta har nu både mer ansiktsbehåring och kilon än tidigare.   
 
Gasken börjades med en storstilad entré av kvällens fenomenala sånganförare Margareta Gotthardsson och Lars Nilsing som med rutinerad hand anförde kvällens sjungande. Sedan bjöds det på storfrämmande då en man från regeringskansliet hade förärat gasken med sin närvaro. För att sätta partystämningen hade han med sig en power point-presentation. Därefter förklarade han att Sveriges befolkningsstatistik måste utjämnas och därför måste Skåne flyttas till Norrland.
 
Efter den mest välbehövda konferens- och behovspausen i mannaminne, var det dags för spex. Å vilket spex det var. Buskis när den är som bäst. En fager och naturligt kvinnlig Michael Jonsson i både förkläde och blond peruk äntrade scenen och på osäker småländska (?) gestaltade han en trovärdig bonnkaraktär. Spexet eskalerade sedan i ett frenetiskt raljerande om hur mycket bättre allting var förr. Allt som sas var sant.  
 
Till kaffet var det dags för Uppsala skäggigaste man att ta plats på scenen. Med sig hade han ett dragspel och många antog att han hade kommit direkt från centralstationen. Dragspel, va töntigt tänker ni. Ja absolut, supertöntigt. Men också komiskt. Den begåvade OD-koristen sjöng flera egenskrivna låtar av hög klass. I första låten besannades allas fördomar kring manskörskorister och det följdes av en visa om en vinodlare på månen.
 
Efter bruten sittning spelade DJ Shitface i Altkammaren som fullkomligt kokade. Det var ungefär som när korna släpps ut på grönbete i början av sommaren. Från klockan 23 var det fullt ös och många 30-åringar trotsade sin läkares ordination och dansade som besatta. Inför marknadsföringen av 00-talsgasken kunde man läsa: "Vi har 04 så vi kan verkligen visa att festfärdigheterna sitter i!". Detta visade vara ännu en falsk fuling signerad Forsgren. Visst var det 04, men klockan 01 gick alla hem. Efter en lång dag kastade de flesta 30-åringarna in handduken tidigt. Kanske var det knät som började spöka igen eller kanske känningar i ryggen från att ha stått så länge.   
 
I nationens tjänst,
Jim Ögren
Krönikör