Krönika från Majmiddagen 1 maj 2015
Majmiddagen är det som skiljer agnarna från vetet i Uppsalas studentbubbla. Recentiorerna i nationsvärldens korpen-liga skjuter lätt ut sig redan på Kvalborg men de äldsta och mest rutinerade peppar för en femrättersgask dagen efter Valborg. Till saken hör också kanske att dessa gråhåriga knappast var sju timmar i Ekonomikumparken för att sedan gå på galopp och släpp till 04 på Valborgsnatten. Men ändå.  
 
Dagen till ära uppvisade Norrlands en spexighet som inte visste några gränser. Inte nog med att det var rött bubbel med bär i till fördrink, man hade dukat upp i bordsöar i Gamla salen åt de cirka 150 gästerna. Ett sorts nytänk många av oss inte var beredda på.
 
Därefter var det dags för förste kurator Anna Jonsäll att hålla välkomsttal. Hon började med det vanliga nu-är-våren-här-tugget som vi alla hört förut men plötsligt fäste hon blicken i fjärran som om hon precis insett något. I stundens ingivelse mindes hon barndomens Valborg och vad som följde blev en poetisk redogörelse av Edsbyn och en hyllning till varmkorven. Anna förkunnade det att det var först i Uppsala hon började inse Valborgs (lokala) storhet. I Edsbyn var det alltid kallt på sista april. Ibland snö. Men i frånvaron av värme fanns något större än våren, ja nästan större än livet självt: varmkorvar. Undertecknad minns också ungdomens Valborgsaftnar i Gångviken som innehöll, tigerskott, gräsbränder och en och annan Dennis hot dog. Men det är en historia för en annan gång.
 
Under kvällen installerades två hedersledamöter: Christina Fjellström och Stellan Sandler. Christina Fjellström är professor i hushållsvetenskap och forskar kring måltider. I sitt tacktal pratade hon lite om måltidens roll i samhället och hur den hänger starkt ihop med kulturen. Senare var det dags för Stellan Sandler, professor i medicin och en av universitets vicerektorer, att installeras. Stellan berättade också att han är Jamt och huserade på nationen med sina bröder under 70-talet. Inte nog med det så bor han granne med nationshuset och kan se in i nya delen från sin lägenhet och således har "sett nationen både från in- och utsidan".
 
Tobias Larsson, ordförande i Seniorskollegiet, pratade om vår tids nya religion: projektet. Hur vore världen utan projekt, projektkoordinatorer och SWAT-analyser? En sämre plats för ekonomer kanske? Vad vet jag.
 
En dubbelkvartett ur Norrlandskören underhöll finstämt både efter förrätten och senare igen under kvällen. Bland annat sjöngs Så skimrande var aldrig havet och Gubben Noak.
 
Kaffeunderhållning var denna kväll något alldeles fenomenalt. Operasångarna Karin Ingebäck och Anders Larsson bjöd på pärlor ur operans värld. En rolig detalj var att det visade sig att vara min gamla pianolärare Stefan Vidmark från Östersund som ackompanjerade på piano. Jag hade inte hjärta att berätta, där och då, hur länge sedan det var jag sist övade skalor och att mitt pianospelande på senare år reducerats till att, lagom salongsberusad, hacka mig igenom O gamla klang några gånger per termin.
 
Slutligen var det tid för Inspektor Cecilia Pahlberg att hålla tacktal. Cecilia pratade om motsatser, allt från yin och yang enlig österländsk filosofi till nationens metamorfos att från valborgsnattens fest förvandlas till skinande rent igen till första maj och Majmiddagen. Inspektor berättade om Gustav Fricks dikt som enligt utsagor ska ha suttit på dörren till universitetshuset den andra maj någon gång på 1950-talet och lyder "Vetenskapen stillastående på grund av illamående." På Norrlands syntes inget stillastående och Inspektor tackade varmt personalen för detta och att en så fantastisk middag hade fullbordats.
 
Efter sittningen var det en tapper skara som begav sig till Göteborgs nation och släpp på deras tillställning "Räkan". Även där visades stort prov på nytänk när det fanns falafel till försäljning på innergården. Inga Dennis hot dogs direkt. Men ändå.
 
I nationens tjänst,
Jim Ögren
Krönikör