I anslutning till Norrländska Uppsala Kamraternas årsmöte söndagen den 10:e maj hölls en inspirerande föreläsning av Pelle Tornell om "Konsten att fatta och påverka beslut". Uppsalaalumnen Pelle Tornell jobbade för Jan Stenbeck och Kinnevik, blev därefter entreprenör och egenföretagare för att sedan svänga om helt till trolleri, föreläsningar och forskning angående beslutsfattande. Men startskottet för allt detta var det viktigaste val han enligt sig själv någonsin gjort: beslutet att söka till förste kurator på Norrlands nation. Och så blev det. 1986/1987 satt Pelle Tornell som nationens 1Q och delade expedition med bland annat Micke Tornving som då vara nationens andre kurator.
 
Tornell började föreläsningen med att berätta att vi, dvs. publiken, hade ett val. Han erbjöd oss samma val som Morpheus erbjöd Neo i The Matrix: välj det blåa pillret och gå ifrån föreläsningen tom och fortsatt lev i okunskapens förlovande land, eller, välj det röda pillret och bered dig på en resa in i det mänskliga intellektets snåriga djungel.
 
Vi gör ständigt val. Ibland medvetet och ibland omedvetet. Tornell berättade att han hade undersökt hur många olika sorters schampo och pasta det finns i en ICA-butik: det finns 239 sorters schampo och ca 200 sorters pasta! Detta innebär att något så enkelt som att gå på affären och köpa schampo och pasta innebär att välja bland en oerhörd massa alternativ. Går du på magkänsla? Eller söker du mängder av information för att göra ett så rationellt val som möjligt? Hjärta eller hjärna? Låter du system 1 (intuition, och magkänsla) styra eller förlitar du dig på system 2 (eftertänksamhet och rationalitet) för att låna Daniel Kahnemans terminologi. Att fatta 100 % rationella beslut visar sig bli omöjligt i praktiken. Det finns alltid mer information att samla in och total rationalism leder till passivitet – man måste också använda känslolivet när man gör val.
 
Tornell behövde därefter en "frivillig" från publiken att göra honom sällskap på scenen. Undertecknad lutade sig lojt tillbaka i stolen och lät blicken pendla mellan den imaginära klockan på armen och det ena hörnet i taket. Allt i enlighet med den genetiskt och kulturellt betingade aversionen mot uppmärksamhet. Sen blev jag utsedd. Till frivillig. Jag misstänker att den gode Peter Bergh mutat Tornell. Hur som helst, väl framme fick jag en pokermarker och ombads att bakom ryggen placera den i ena handen och därefter hålla mina slutna händer framför mig. Är du högerhänt, frågade Pelle? Ja. OK, du har den i höger hand. Korrekt. Nu hade jag ett nytt val: vara konsekvent eller byta. Jag var konsekvent och blev synad. Pelle erbjöd mig nu 100 kr för varje gång jag lyckades lura honom och 500 kr totalt skulle jag lyckas lura honom tre gånger i rad. Jag blev läst som en öppen bok: 5-0 till Tornell som förklarade sig själv till vinnare och jag fick skamset åter inta min plats, allt till publikens förtjusning. Men jokes on you, jag fick en kopia av Pelle Tornells bok Bestäm dig – Handbok för snabbare och bättre beslut som tack för min ansträngning alternativt plåster på såren.
 
Därefter blev det auktion, men inte vilken bondauktion som helst. Publiken erbjöds buda på en glasburk med mynt och högst bjudande tog hem pengarna i burken. 5 kr började någon försiktigt. 10, 20, 50, 75, osv. Till slut drog Madeleine Karlsson det längsta strået och vann auktionen med sina 180 kr. Kände hon sig som en vinnare, undrade Tornell. Ja absolut svarade Karlsson självsäkert. Tornell tillkännagav att det endast fanns 113 kr i burken och att Karlsson nu hade gått back på affären. Detta, förklarade Tornell, är ett vanligt fenomen som kallas vinnarens villfarelse. När vinnarinstinkten går igång så tappar vi ibland rationaliteten och budar långt mer än vad vi först hade tänkt. Tornell annonserade dock att han kände sig på gott humör och Madeleine behövde inte betala honom några pengar och istället fick hon en bok som tack, alternativt som tröstpris.
 
Tornell med sin Las Vegas-inspirerade känsla för show bjöd publiken på en grand finale värd namnet. Han behövde nu 3 frivilliga personer från publiken. Nästan alla räckte upp handen! Anmärkningsvärt modiga och opåverkade av min sceniska fadäs tidigare. Eller så suktade de efter egna kopior av boken. Berit, Martin och tidigare nämnde Peter blev utsedda. Det hela är mycket enkelt förklarade sedan Tornell. Det fanns 4 kuvert och i ett av dessa lades en 500-kronorssedel. Tornell skrev sedan siffrorna 1-4 på kuverten och bad deltagarna välja ett nummer och ta emot motsvarande kuvert. Deltagarna fick byta om de ville. Alla var konsekventa och stod fast vid sitt val. Därefter placerades 3 färgmarkeringar på golvet: röd, blå och grön. Peter fick välja först och tog av gammal snål-vana husets röda. Martin valde grön. Berit som var sist erbjöds möjligheten att byta och hon valde att byta med Martin som då fick blå färg. Spänningen var olidlig. Tornell började med att öppnade det fjärde kuvertet och mycket riktigt fanns femhundringen i just det kuvertet. Sedan blev det läskigt på riktigt. Var och en i den modiga trion fick sedan öppna sina kuvert. I Peters kuvert fanns det ett rött papper med bokstaven N. I Berits kuvert ett grönt papper med bokstaven U och i Martins kuvert ett blått papper med bokstaven K. Inte nog med att Tornell hade fått alla att välja kuvert som inte innehöll 500-kronorssedeln, dessutom hade han fått påverkat alla att välja rätt färg och som grädde på moset: när deltagarna höll upp sina lappar bildades förkortningen NUK (Norrländska Uppsala Kamrater). Hur i h-vete!?
 
Vi ställs konstant inför val, allt från stora och svåra beslut till något så alldagligt som att köpa pasta. Hela tiden arbetar vårt undermedvetna och vårt medvetna och vi är oändligt mer lättpåverkade än vi kanske vill tro. Är vi 100 % rationella varelser som betraktar den objektiva världen? Knappast. Man kanske skulle tagit det blå pillret trots allt.
 
I nationens tjänst,
Jim Ögren
Krönikör