Vårbalskrönika

En krönika över Norrlands nations vårbal, från fördrink över middag och vals, till och med Lennakattens återkomst till Östra station.
Norrlands nation, 19 maj
 
För den som hängt ett par år på Norrlands nation krävs det lite förberedelser innan balen. Medaljerna ska rättas till och sidenbanden passas in över skjortbröstet, manschetterna ska stärkas och annan flärd ska fixas, av det slag som borgerskapet i Uppsala fått bry sig med sedan alltid. En våldsolig majeftermiddag är det till slut dags för förskumpa hos goda vänner för krönikören, och kön utanför Norrlands nation ringlar till Bergmans hörna när gästerna anländer en flocke. Kötiden kan förstås också tillbringas inne på Orvar med en passande vår-öl i handen, och framför baren trängs mycket riktigt fler med frack än en vad man kan se en vanlig tisdag på Antarktis.
 
1Q-Jonas och GV-Lars hälsar välkomna med handskak och kram i Gamla trapphuset. Balkongmingel bland folkdräkter, balklänningar och paraduniformer i någon halvtimme följs av insläpp och vid de nationsrävigas kaffekoppar väntar en liten kortlek av groggbiljetter och annat najs. En sparrissoppa serveras och smakar mycket gott.
 
Plötsligt dånar partymusik. Förvånade blickar – är vi på Stocken? Nej! Det är sånganförarna som ställt sig i fönstergluggen bakom fördragna gardiner, och när den dånande musiken stängs av ler de glittrande och presenterar oss för den Norrlands Song Contest som idag råder på balen! Deras bordsherrar presenteras och får hämta ner dem från fönstergluggen och det blir lagom graciöst. De två sånganförerskorna gör i sin föreställning ett både maffigt och oväntat intryck, och då kan man storsint förlåta dem att de faktiskt inte tar upp någon sång.
 
1Q ställer sig att välkomsttala. Han tilltalar alla i korrekt ordning och ursäktar sig för att han inte förberett sig ordentligt. Han hade tänkt börja skriva talet redan för två veckor sedan, men det gick i stöpet. Han hade tänkt börja också i början av den här veckan, men det dök upp andra saker. För flera dagar sedan satte han sig att börja, men det blev inget. Igår skulle det bli gjort, men blev för dåligt, alltihop, han var full. I morse skulle allt vara skrivet, men det sket sig. Ja, när han skulle skriva det funderade han på att skriva hur svårt det var att skriva men bestämde sig till slut för att bespara oss detta! Han vill, sammanfattar han efter fem minuter, inte uppehålla oss fem minuter med ett onödigt tal han lika gärna kan skippa så han struntar helt enkelt i talet och drar istället en haiku som välkomsttal:
 
                      Fru inspektor med make
                      Är det inte härligt att
                      Syrenerna slagit ut
 
Denna versmåttsvåldtäkt drar ner applåder och sittningen dricker Jonas till. Han firar med att tappa ut sin dricka över talarstolen (kanske var den felkonstruerad). Pratet börjar på nytt, I Norrland växer det, Tännen otetaan, gemytligt i den dunkelt upplysa salen.
 
Norrlandskören gör entré och sjunger, som alltid mycket välrepeterat och vackert. Kören startar applåd för sin vikarierande vikarierande dirigent Alexander Öberg och sjunger ytterligare en utmärkt sång, under vilken fullständig andakt råder i salen.
 
Vi går här på slätten och vi hackar våra betor. Bordeaux, Bordeaux. Efter en stund är det 1Q-dax igen, nu är det stipendier som ska delas ut! Miljontals studiestipendiepengar ges varje år, och nu kommer några som man inte ansöker om, som man får om man är värdig – musikstipendierna! Belönade för sin vandel och tonkonst blir: Fredrik Blomqvist, Mattias Forsgren, Henrik Svensson, Samuel Edwards, Anna-Karin Norlander och Karl Ylikiskilä.
 
”Bästa Kamrat”-stipendiet, Sveas och Götes stipendium, går till ett föredöme för andra norrlänningar, en man med stor hjälpsamhet och som alltid ställer upp, som varit en enastående klubbverkare i höstas och jobbar hårt och ofta gratis för nationen: Krister Emrén! Stående ovationer!
 
Stipendiaterna dricker tills vi ligger still, Jag tänker sälja min dromedar. Lång dags väntan på mat – stora delar av sittningen syns smyga på urtima konferens när klockan närmar sig nio utan skymt av huvudrätt. De nybörjare som gått på sittning utan att äta först får sympatiska blickar av de som visste hur det kan gå till.
 
Så kommer maten till sist och det är lammrostbiff med jordärtskockspuré och gremolata. Utsökt gott! God tid för matro ges, och när den bryts är det av de fartiga sånganförare som drar Bellman med oss. Därefter kommer Bellman själv! Det är C-M Bellman, i egen likblek person, och han hasar in i salen med en busig sidledes krabbgång och en vitpudrad peruk. Han sjunger strupsång och skojar med damerna och utnämner 2Q-Robert till Lars Kristian Kolmodin. Det sprutar fusklatin och 1700-talsskämt och Bellman plingar på lutan och utser en Faraos bagare, mera strupsång och en piruett kring en grodstav. Kanske var det just så här Bellman upplevdes när han framkallade gallfeber på sitt eget 1700-tal: Knasig och harmlös! Det fnissas och kanske är det magiska svampar i hans snus. Bellman förstår inte att han förväntas dricka oss till när applåderna lagt sig, men det blir också roligt.
 
Kvart i tio blir det äntligen en kvarts konferens och de fyrtiofem minuter den varar fylls av Orvaröl, mingel och inte minst själva konferensen, köerna ringlar långa.
 
Efterrätten väntar väl åter i salen, det är en rabarbertarte med vaniljkräm, graciös och delikat.
 
Efter denna kommer det efterlängtade talet till vännerna! Eric Lennerth äntrar talarstolen och tar ett fast grepp om den. Han ser ut över den tystade salen och berättar att han inte förberett sig så mycket. Han vill dock tala till vännerna. Till vännationerna! Vännationerna är något extra. För tre år sedan var Eric i Danmark, där var det kul! Han var där också 2011. Då var det också kul. Vänskap är det finaste som finns. Vidare var det kul i Oslo. Överallt var det kul. Och i Kiel! Där var det jättekul. Det finns visst en från Kiel i salen, hurra! Vänskapsband knyts ju genom kontakter. Och genom att prata med varandra. Vännationer är bra på att dricka. Vänskap är det viktigaste som finns.
I salen uppvisas en rörelse som sällan skådas vid tal av denna sort – särskilt hos 1Q-Jonas. När Eric särskilt tackar Jonas för att han fick hålla talet blir Jonas ännu mer berörd och rätar på ryggen och ler ett alldeles särskilt leende. Eric sjunger gärna vännationerna till!
 
Under kaffet kommer Bellman in igen och krönikören groggar punsch och konjak och försöker sjunga med i epistlarna, så gott det går. Bellman trallar, Bellman lallar, Bellman skämmer ut en dam och sjunger sånger själv och i allsång, han plinkar på lutan och trippar nätt omkring! Åter trakasserar han 2Q-Robert och nu är det babianhonor han ska ha. Fler epistlar kommer som flödande vatten och enmanskatastrofen Ärski brölar i sitt hörn, Bellman avslutar med no. 21, och allt är gott. Den här gången tackar inte Bellman nej därtill!
 
Cecilia tacktalar. Fjärran vore det krönikören att försöka återge hennes tal här i sammanfattning som de andra – därtill var det för bra, bland alla tacktal som krönikören hittills hört var detta det främsta, ett som berörde och fullt anstod en vårbal med all sin ståtlighet.
 
Sånganförarna, som tidigare under kvällen åstadkommit en mycket lågintensiv skandal genom att byta från långklänning till frack, är nu tillbaka i glittrande svid och leder klockan 23:59 sittningen i O Gamla Klang.
 
Skönt sjunger Chorus Virorum i Trapphallen! Uppsalas äldsta manskör sjunger så det smäktar och orsakar suktan hos damer i sidenförpackning. I Gulans salong minglar krönikören tills det är inmarsch till den inledande polska valsen. Efter lite trafikkaos och bugningar blir det sedan wienervals, och ett hundrade par snurrar i tretakt under Norrlands höga tak, medaljer svischar genom luften och det är vackert att se.
 
När foxtrotten börjar ebba ut väntar en sittande sexa i discot för de hugade, framåt halvtretiden på morgonen. Detta är nattens vagaste del men krönikören har antecknat att många skabrösa sånger sjöngs, att det var köttbullar och mos till mat, och att en skallig lundensare ensam lyckades bröla högre än en hockeyhejaklack. De senaste fyra 1Q-arna leder sånger så det står härliga till.
 
Nationen stänger klockan och eftersläpp finns på Göteborgs, sägs det. Emellertid har också Farbror Blå hittat till eftersläppet, enligt obekräftade rykten för att man offentligt skyltat med att man tänkt ha öppet hela natten, och stänger ner eftersläppet på Göteborgs, reciterandes Alkohollagen. Men detta är blott hur krönikören föreställer sig att det gick till, ingen vet egentligen vad som gick fel.
 
Nattens nöjen är många och inofficiella, och klockan sju på söndagmorgonen har regnet upphört och staden börjat vakna. På den splitternya Östra Station står ett ånglok och väntar det norrländska festerskapet, som kliver på i varierande stadium av fylla och sömnighet. Tuuut låter visslan och iväg tuffar tåget, klonk låter det i skenskarvarna och det smäller när konduktören öppnar fönstren i tredjeklassvagnarna. Himlen blir morgonblå och en missnöjd tornuggla betraktar spektaklet från en liten gran vid spåret med tydlig skepsis. I Marielund tankar tåget vatten och studenterna passar på att raglar runt på spåren. In skuffas de snart i kupéerna igen och vidare åker tåget mot det fjärran Länna! Tåget stannar till slut på ändhållplats och studentlämmeltåget går på en stig genom snåren till en dansbana där det dukas upp en riklig frukost som består av Tuborg Grön. I grönska och blåsippor intages den och somliga badar, andra dansar vals under ekarna och krönikören bjuds på citronsill av nyfunna vänner. Hemåt bär det igen efter en obestämbar tidsperiod och loket har bytt sida på tåget, visslar och puffar oss backande hemåt i en så halsbrytande fart att en farmor på en cykel inte kunnat cykla om tåget om hon inte ville bli andfådd.
 
Åter i Uppsala drar de festande mot nya friska mål, men vad som timar efter detta vet inte krönikören som kommer på villovägar i den vackra vårmorgonen med sin dam. Framåt midnatt på söndagen kommer de sista rapporterna via Facebook från de som fortsatt festen, och efter trettiosex timmar verkar det som att de sista norrlänningarna motvilligt ger upp årets vårbal: En oefterliknelig fest med både pompa och trams, fylld av en tidlös glädje.

Kommentera

Öppettider

KANSLIET

Måndag - torsdag
13-17
Fredag
13-15
Lördag
12-15

Majs Café

Måndag - torsdag
08-17
Fredag
08-14
Lördag
12-15
.

Orvars Krog

Måndag - torsdag
17-01
Fredag
14-01
Lördag
15-01
Söndag
18-23

Klubb Hexagon

Onsdag
21-01

Bibliotek

Måndag - fredag
08-21
Onsdag
08-19
Lördag
12-18
Söndag
14-18

Sidöversikt

NNFK

Norrlands nation fest & konferens
Är du inte student och vill boka lokal för konferens eller fest? Klicka här!

Kontaktuppgifter

Telefonnummer

018-65 70 70

Adress

Norrlands nation
Västra Ågatan 14
753 09 Uppsala

E-post

Kansliet (Allmänna frågor)
Förste kurator (Medlems- och funktionärsfrågor)
Andre kurator (Uthyrningar, lokalbokningar och ekonomi)
PR-förman (marknadsföring och affischering)

Vad är norrlands nation?

Undrar du vilket upptagningsområde vi har? Norrlands nation härstammar ursprungligen ur studentsammanslutningar som riktade sig mot studenter från Norbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. Det är även de i dessa län ingående landskap som utgör nationens vapen. 

Det ligger i nationens intresse att befrämja sina medlemmars studier och trivsel i Uppsala. Därtill kommer nationens naturliga samhörighet med norra Sverige. Vår samarbetspartner Norrlandsförbundet verkar just för Norrlands utveckling.

Bokutlåning

Måndag - torsdag
Fredag
17-18
14-15

Laddar...