Norrlands egna krönikör David Martinsson är tillbaka, med sin andra krönika. Denna gång får vi läsa om nationens senaste landskap. Läs om vilka personer som valdes till vakanta poster och få en unik inblick i vår krönikörs perspektiv på saker och ting.
När isarna smälter, pålningen rubbar den redan
instabila geggamojan framför nationen till en sådan grad att vattenledningar
knäcks och orsakar en allvarligare översvämning, går norrlänningarna på
landskap. Ett landskap som till viss del kom att färgas av medlemmarnas delade
oro över den minskade nivå av engagemang. En oro som vid en väldigt ytlig
anblick kan verka något obefogad med tanke på att det med stor sannolikhet var
det mest välbesökta landskapet på åtminstone två-tre år. Hur som helst. Det kan diskuteras huruvida
landskapet är bland det viktigaste nationen har. 10 väldigt specifika personer
de senaste 10 åren skulle förmodligen snarare argumentera för att nationens
Förste kurator är det viktigaste nationen har. Under det senaste landskapet
skulle det också väljas en elfte sådan specifik person. Oavsett vilken åsikt man har i ovanstående
fråga ska nationen skatta sig oerhört lycklig över att Hanna Nilsson ansökte till denna, milt formulerat, hybristriggande
post. Hanna blev ordentligt grillad under landskapet, inte minst om hennes
tankar på hur hon tänker tackla problematiken med det vacklande engagemanget på
nationen. Enligt min fruktansvärt subjektiva åsikt har hon generellt mycket
sunda tankar på hur nationen bör föras framåt och svarade förtroendeingivande
på både detta och mycket annat. Hon lovade också att man skulle få höra Laibach
eller Hamilton om man gled förbi expen under nästkommande verksamhetsår, så jag
kan inte sticka under stol med att min åsikt är lite färgad. Men, med tanke på
att i princip alla av de nästan hundra röstande personerna med förtroende
kryssade för Hanna är det här inte ens kvalificerat rövslickeri, att hon är
rätt person för nationen är helt enkelt faktum. Nog för att jag hoppas att den skara som
lyckats navigera hemsidedjungeln och hittat hit mest kommer för att läsa mina
alldeles för högtravande tankar om det ena eller andra, misstänker jag att jag
också har någon slags plikt att rapportera lite av det som faktiskt sades. Styrelsen: - Rapporterade om hur det går med
pålningen:109 godkända hål. 8 misslyckade. 71 pålar nere. Totalt ska300 pålar
ner. Pålningen i Strömholms sal ska förhoppningsvis vara klart v.13-v.16. När
det är i riktiga datum har jag ingen aning om.
- 200-årsjubileumsplanerandet är
igång.
- De håller också på att utreda vad
utskott och kuratorer gör, och ser över arbetsordningar och reglementen.
- Ekonomisk rapport:
- Misstänker storskaligt myglande,
på ett eller annat sätt. Inte många siffror gick att läsa. 2Q Amanda Samuelsson lovade dock att det skulle gå att få komma
till Q-expen och titta närmare om man vill. Men let’s get real – hon vet att
ingen kommer göra det.
- Frågan om vad den budgeterade
inkomsten för gemensamma kostnader är. Här råkar Amanda slinta lite med tungan
och avslöja att hon agerar pimp åt nationens fastighetstekniker med
kommentaren: “När vi lånar ut Roger”. Efter att 1Q Jakob Ernstsson viskar till Amanda rättar hon sig dock snabbt
och påstår att det är något slags försäkring från Kuratorskonventet.
- I vanlig ordning brukades även
clipart på ett snitsigt sätt som skulle få den mest övermedaljerade PR-byrån
att bli grön av avund.
Val:
- Joakim Holmlund väljs in som ledamot i
kommunikationsnämnden.
- My Järtelius väljs (återigen) in i
stipendienämnden.
- Jakob Sterner väljs till barvärd.
Övrigt matnyttigt:
- Joakim informerar om Birkarlarnas
85-årsjubileum.
- Mikaela Ottosson informerar om HärjaJämts
55-årsjubileum.
- 2Q Amanda försöker att inte
jätteuppenbart låta som att hon verkligen
vill att folk ska jobba Valborg. Hon har dock rätt. Jobba Valborg. Det är inte
bara kul, det är också roligt!
Efter att landskapet tog den sedvanliga
landskapssexan vid. Norrlandssången sjöngs i både dubbel och vanlig takt. Per Sundelin, som äldst närvarande
kurator höll ett anförande. Någon del av det handlade om förtjänstmedaljer,
resten var som jag antecknade FULLKOMLIGT OFÖRSTÅELIGT. Folkets
jubel fick han ändå.
Jag fick också från första parkett bevittna
hur en jamt blev vad man närmast skulle beskriva som “aggressivt matad” med
semla av en härjajämtska. Det var inte bara något man upplevde med
skräckblandad förtjusning. (Okej, det här kommer låta lite märkligt inser jag
nu.) Men, det var också något slags kvitto på att oavsett vilken svacka vi har
på nationen, kommer nationen alltid mer
eller mindre fantastiska personer som tar hand om gemenskapen. Folk går på
landskap för att se till att rätt personer väljs till rätt positioner och att
nationen fortsätter i rätt riktning, och folk går på sexor för att, tja, det är
helt enkelt alldeles för roligt att inte göra det. För när allt kommer omkring
består nationen av människor. Människor som trivs att göra alla möjliga
saker tillsammans, och skapa en bättre tillvaro för alla som vill vara med.
Och med 1Q electas (snart) odödliga devis Ljummen tubbe är bra tackar jag för mig.
Ses på nästa landskap måndag 8 april.
I nationens tjänst,
David Martinsson
Krönikör