Gasken började på brukligt vis med Norrlandssången. Starkt och stolt framfördes denna hyllning till hembygden. Middagen var igång. Gamla salen fylldes snabbt av ett härligt sorl och på borden stod en förrätt så god att vem som helst hade kunnat fria till kocken för en chans att få äta den igen.

Gong-gongen ljöd. Förste kurator Lovisa Grängsjös välkomsttal. Lovisa ville välkomna alla recentiorer till denna kväll och till denna fantastiska nation. Hon ville även dela med sig av några visdomsord som hon fick höra när hon var ny student i Uppsala, nämligen att ölen efter tentan är minst lika viktig som tentan i sig. Detta tyckte Lovisa var något alla borde gå hem och begrunda, samt att hon hoppades på att få se dem på Orvars krog efter nästa tenta.

Vinet och spexet kom in, båda levererade. Denna gång bjöd spexet på musikaliska nummer, däribland presenterades ”Norrlands nations menskör”. De vita studentmössorna åkte på och en hyllningssång till mensen framfördes. Spexet briljerade. De tog emot ovationer och applåder från publiken, runt om i salen kunde man höra viskningar om att detta nog var det bästa spexet gjort. Någonsin.

Genom allt prat och skratt kunde man åter ana ljudet av gong-gongen, det var tid för Recceförmannens tal. Det hördes jubel från kontaktutskottet när hon äntrade scenen. Recceförmannen berättade om sitt val av Norrlands Nation. Varför egentligen Norrlands? Var det en slump eller var det Orvars krog? Det hon visste var att den dagen hon gick med var den bästa i hennes liv och hon hoppas det samma för alla som var där. Recceförmannen avslutade med att hälsa alla recentiorer välkomna och avslöjade den hemlighet vi alla suttit inne på hela kvällen, vi nationsveteraner fejkar bara, vi vet ingenting. Egentligen. En lättnadens suck hördes från alla Recentiorer.

Servisen gjorde entré, och med sig hade de punsch. Honnören blev exalterade och snart gungade de som om de aldrig gjort något annat och tonerna av Punschen Kommer spred sig. Recentiorerna bläddrade febrilt i sångböckerna och snart var hela salen med och gungade.
Som det brukar vara när det finns punsch i lokalen tog det inte lång tid innan CV samlat sig. Vita studentmössor flockade sig på scenen och härlig körsång nådde alla hörn av salen. Det var de sedvanliga tre F:n som framfördes: sången om flickan, flaskan och fosterlandet. Även om de är äldst så kan de denna kväll även ha varit bäst.

Det började mumlas om efterfest kring borden. Kommer den vara på 24an? Hur ska vi nå ut med informationen? Vem skapar eventet? Mitt upp i all planering började helt plötsligt O Gamla Klang sjungas. Recentiorerna hade inte än lärt sig hur det fungerar när man slår i borden under denna sång. De blickar som skickades från oss nationsveteraner var utan guds nåde. Allt var som det skulle på en lyckad Reccegask.
 
Mæ höres,
Krönikör Freja Nielsen