Reccegasken 15 september 2017
Fredag den 15 september var det äntligen dags för terminens Reccegask.
På grund av rådande spöregn på eftermiddagen missade jag den första fördrinken
som innefaller klockan 15.00. Jag hoppas att reccarna(och övriga) lyckades ta
sig till nationen och nationshuset under uppehållet. Undertecknad hade tur med
vädret, då jag lyckades ta mig hemifrån till nationen när det var uppehåll. Att
bedöma av ett par gäster hade de tyvärr inte den turen, men att tycka synd om
personer brukar dock sällan hjälpa. Och varför skulle det vara synd om de som
råkade få en liten dusch, när fördrinken stod redo på nationen? Lite bubbel gör
alltid gott!
Det tog inte länge innan trapphallen fylldes med både reccar och gamla
rävar som minglade för fullt. Trots att utrymmet var rätt så trångt lyckades vi
alla ta reda på vart våra platser var när det var dags att sätta sig på plats i
gamla salen.
Servisen kommer snabbt in med den efterlängtade förrätten som Tobias
Klockare lagat. Jordärtskocksoppa med torkade kantareller och kantarellolja.
Mums! Till den serveras Hå Ljus Fjellager från Härjebrygg och “Norrlands urval
av snaps”. “Norrlands urval av snaps” antar jag är brickorna där gästerna får
välja vilken snaps de önskar, men vilken som redan stod på bordet har jag
faktiskt ingen aning om.
Sånganförarna Amalia Lundholm och Christian Ulfendahl plingar i glaset
och välkomnar oss alla för att sedan gå igenom ordningsreglerna. “Håll blåsan”
är bland det första de säger. På gask får man nämligen inte gå på toa när man
vill och den här kvällen, så länge middagen fortfarande pågår, ges den chansen
två gånger när konferens utlyses. Vidare berättar de att det är olämpligt att
äta när någon talar. Bordsskålar är inte heller ett önskvärt inslag ikväll.
Vi ska lära oss att skåla ordentligt, någonting som till och med
förvirrar mig, vilket är rätt pinsamt då det här är fjärde gången som jag själv
går på reccegask. Jag får dock skylla på att jag satt på en kant och bredvid en
annan brud. Som tur är sitter jag mitt emot en recce som lyssnat mycket noga på
vad Amalia sa och upprepar förklaringen noga för mig. Vi lyckas alltså skåla.
Ett bingo från kontaktutskottet ligger på vårt bord, men då inga av
mina närmsta grannar sitter i det utskottet förstår vi inte riktigt vad det är.
Kan vi vinna något? Och vad menar de egentligen? När vi ser att KU faktiskt har
chips blir vi avundsjuka och kan sätta ett kryss i bingon.
Förste kurator Freja Nielsen håller välkomsttal. Hon berättar om en
häst som för länge sedan togs upp i gamla salen som kaffeunderhållning, sedan
om takkronor som ramlat ner under städdagar och en lägereld i Inre Läs.
Vandringssägner - den ena värre än den andra. “Ingenting är omöjligt i Uppsala”
säger hon också, och jag kan inte låta bli att fundera om den där hästen
faktiskt togs upp i Gamla Salen eller om jag blivit grundlurad. Finns det en
bild på det här någonstans?
Norrlandskören kommer in för att sjunga och krysset “kören sjunger det
där de alltid sjunger” på KU-bingon kryssas av. Men vad gör det att de “sjunger
det där de alltid sjunger” när det ikväll, precis som alltid, är fantastiskt
bra.
Tillslut utlyses konferens (den efterlängtade pausen då det är
tillåtet att pudra näsan) och frågan är vad man bör prioritera under dessa tio
minuter: Toakö eller orvar? Skor med tio centimeter hög klack är tyvärr inte de
bästa löparskorna, men konstigt nog lyckades jag och mitt sällskap hinna till
toan OCH Orvar. Det är dock tveksamt om konferensen höll tiden då det inne på
Orvar började ropas om att “vi måste in igen!”.
Efter konferensen möts jag av nöjda bordsgrannar. De har nämligen
lyckats få bingo och springer iväg till kontaktutskottet för att fråga om
priset. Besvikna kommer de tillbaka då svaret var att det enda priset var
äran..
1Q pratar igen och den här gången är det dags för medaljutdelning till
förra årets 1Q Gustaf Flodström samt förra terminens klubbverk.
Kort därefter kommer servisen in med vin och vi sjunger “feta
fransyskor” tätt följt av “Bordeaux bordeaux”
Norrlands Nations
SpexEnsemble entrar salen - eller var det bara ett gäng förvirrade reccar? De
presenterades i alla fall som spexet och ikväll underhåller de oss som ett gäng
förvirrade reccar. Tyvärr ser jag långt ifrån allt då jag sitter kantad med
ansiktet mot väggen, men ett och annat skratt hörs i salen.
Sånganförarna
påminner oss om att vara tysta när någon pratar och sedan sjunger vi
smedsvisan. Det där med tempot lyckas dock inte riktigt, då sånganförarna
håller ett tempo och vi övriga ett annat.
Den efterlängtade
servisen kommer in med varmrätten - confiterat ankbröst med potatiskaka och
rödvinsås. Precis som med förrätten lyckades kocken väldigt bra även den här
gången.
Talet till
recentiorerna hålls av Olivia Persson. Hon beskriver Uppsala som ett nytt
kapitel vilket är en bra beskrivning för alla reccar om hur det är att vara ny
här. Hon talar även gott om hur det är att engagera sig på nationen.
Konferens igen! Den
här gången är prion toa och enbart toa, men ett tappert gäng lyckades återigen
hinna med Orvar också.
När vi kommer
tillbaka till Gamla Salen är det dags för efterrätt, som såklart också var hur
god som helst. Björnbärstartalette med maräng. Nu väntar vi på kaffe.
Sara Hannerz fick
priset terminens recce, men hon var inte den enda som fick pris. 1Q Freja
pratar om S.o.S (Söder om Sundsvall), en numera vilande förening som var en
social förening till för alla på nationen som inte kommer från Norrland. Ett
pris tilldelas Jenny Blomsterlund som inte kommer från Norrland men ändå har
ett stort engagemang på nationen.
Punschen kommer…
Upp och stå, sitta och så vidare. Dock kom inte punschen riktigt där, men kort
därefter. Vi väntar fortfarande på kaffe. Socker och mjölk ställs ned på bordet
men: Vart är kaffet? Och där, tillslut, kom äntligen det efterlängtade kaffet.
Till kaffet blir
det kaffeunderhållning! Dock ingen häst, utan sång från CV. Likt skrönan om
hästen så är de (som de själva uttryckte det) “Gamla, jävligt gamla. CV
grundades 1853”.
Ett tacktal av
Inspektor Cecilia Pahlberg hålls och hon välkomnar reccarna till Uppsala och
välkomnar dem hem till Norrlands nation. Förutom utbildning så kommer de även
få bildning här. Hon hoppas att de väljer att engagera sig i nationen och
räknar upp nationens föreningar. Själv började hon i köket.
Cecilia kallar in
personalen så att vi kan tacka dem. Vi sjunger både personalen och Cecilia
till.
Efter O gamle klang
tar sittningen slut och snipp snapp snut, så var denna sagan slut. Nej, jag
skojar bara. Kvällen och natten fortsatte såklart på släppet!
Med vänliga
hälsningar,
Helena Westerlund
Johansson