Åhå på er i stugorna. Nu börjar hösten med sitt kalla omfamnande rulla in över den eviga ungdomens stad. Med sprakande färger och en liten ovilja till att ta cykeln till campus tar var student fram långkalsongerna och varma kläder för att se till så att studierna kan fortgå. Trots det kalla vädret så vankas det som tur är fortfarande kalas på nationen, så att man som enkel student kan värma både kropp och själ. Med detta så vill jag berätta om just Höstfesten!
Min dag den började med ett njutbart besök på det lokala italienska haket, en quattro stagioni bygger verkligen grund för en dag av kalas. Väl tillbaka på studentvägen så tas allt gepick för en bal fram. Det ska givetvis tråcklas på en hel folkdräkt för att ta sig in bland gemytligheten. Pizzan gjorde tyvärr inte detta lättare, men med lite stånkande och besvär så var man äntligen redo för fördrinkande. Fördrinksvärme befann sig ett välriktat stenkast bort från bohaget och väl på plats så infann sig både ungdomsdrinkar och välklätt folk. I de pådragna stassarna så ville egentligen ingen begå nån spatziergang ner på stan utan en lokal taxitjänst anställdes. Taxichauffören körde ungefär som en hästtjyv och spelade hardstyle. Med nöd och näppe och aningen högre blodtryck så tog sig dock sällskapet till slut ner till nationen.
Uppför stora trappen och välkomnad av vår GV Calle Bromark och 1Q Wilhelm Zickerman, nu kan kalaset börja. Bilder ska tas och vissa vilsna vänner fick hjälp att sätta medaljerna på plats. Fingerpistolande och glada hejarop från gamla bekanta och så är man igång. Bänkningen inleddes och en quattro stagionin började äntligen lägga sig. Härligt med lite mat och prat med goda vänner.
1Q äntrar inom kort scenen för att välkomna alla festspekulanter. Han har gjort som alla goda talskrivare gör och kommit på idén till talet redan igår. Talet skrev han till och med på förmiddagen, men den lilla stressen verkar ha satt spår då han endast fått till punktstorlek 8 på sitt papper. Med en smått närsynt 1q med ett papper lagom nära näsan så ser han dock vad han skrivit. Han poängterar att det placerats en trevlig läshörna mitt i salen, nått som inte gått någon förbi, där ligger lite hembyggdslitteratur och om man vill kan ett ljus tändas. Ljust denna läshörna sätter prägel på sittningen som enligt 1Q går i litteraturens tecken, för just att sätta sig med en god bok motar höstmörkret i grind. “Det må va kallt, men här är varmt” är orden som Wilhelm vill välkomna oss alla med. Välkomnad känner man sig, och min bordsdam den biträdande bibliotekarien Sylvén instämmer i att en god bok sitter fint i höstmörkret (hon meddelar också att Norrlands nationsbibliotek har gott om höstvänlig skönlitteratur).
Sånganförarna tar till orda och leder sällskapet an i halvan går, en låt som jag som många borde träna på, men tåls att tilläggas att det är ett muntert skott att ändå köra lite okänt då och då. Inte bara det vanliga, då är det lätt för honnören att somna till! Konferens utlyses, och vi välkomnas av ljuva toner från CF i trapphallen, akustiken är otrolig och det är alltid ett välkommet inslag med än mer studentikosa sånger. Efter en kvick runda ner till det lokala ölsjappet så är freden återställd och inget kan hindra resten av kvällen!
Det bänkas återigen och en av de stipendiater som tagit sig till vackra uppsala får ta till orda på scen. Talespersonen för vår vännation den sydskånska nationen i Lund får micken och berättar hur de senaste tidens stipendiatresor sett ut. Om bussfärder och professorn Gösta som numera delar namn med en gås vid namn just Gösta. Han fortsätter att berätta om hur det är att besöka den eviga ungdomens stad som ligger några breddgrader längre norr än Lund. Hur det kan vara lite kallare när man kliver av tåget än när man bordade det, men hur det ändå ter sig så att solen alltid skiner på vårt Uppsala. Summa summarum enligt Daniel blir att även Lundensare tycker att Uppsala är bättre än Lund och att trots det aningen kärvare vädret så är det varmt här ändån (många vid bordet tycker att beskrivningen av kärvare väder är något hyperboliskt, men detta torde vara densiteten av infödda Norrlänningar vid bordet).
Varmrätten serveras, med vin därtill, artut! Vid bordet börjar det diskuteras om kvällen styrdans och om dansbandsscenen i Uppsala. Många “Icke-dansbandsdiggare” tycker det är tur att Norrlands Nations Kammarkör då äntrar lokalen för lite skönsång. Jag kan inte annat än hålla med, framför allt då de börjar sitt framträdande med den fantastiska Jämtlandssången. Jag själv tillsammans med alla andra Republikaner (alltså de som stöttar republiken Jämtland och inte sådana republikaner som finns i Amerikat) fäller nästan en tår till sången. De framför några stycken, båd klassiska och studentikost klatschiga, och totales så får de slutligen stående ovationer av publiken.
Efter detta så springs det ännu en gång till Orvar under nästa konferens. Det tas diverse sånger från bord, Jämtlandssången som tas överträffar nog tyvärr inte NNKKs version men känslan finns där iallafall. Konferensen tar slut till vissas förtret men väl på plats igen så vankas det val! Sånganförarna ställer sig emot varandra likt det Amerikanska valet och skanderar med vallöften som: “Bygg en mur längs Fyrisån”, “Bränn ner Sundsvall” och dylikt. Detta mynnar ut i acklamationsval om vilken sånganförare som ska få bestämma nästa sång. Tyvärr så är mina anteckningar vid den här punkten för kvällen aningen svårtydda men det står att “sång väljs” och därmed antar jag att en av sånganförarna vann.
Med detta val-drama börjar kvällens sittande period nå sin ända, och Inspektor Tobias Sjöblom ska tacka för kvällens trevligheter. Han påminner oss alla om hur det på något sätt alltid var bättre förr men att det kanske inte heller va så bra ändå. Tobias ser ut i världen på diverse valkampanjer och påminner publiken om att Inspektorsdottern en dag i framtiden ska söka GV på nationen. Kampanjandet för detta är i och med detta officiellt igång!! Han tackar de som tackas bör och för vad alla ser som en mycket bra kväll.
Kvällens sittning är därmed till ända, med O alte Burschenherrlichkeit så har det sedan blivit dags för kaffeunderhållning i Nationens nya festsal. Alla tar sig pö om pö dit för att bli välkomnade av båd avec och sång, båda präglade av guldkant. Det är Korgossarna som tågar in med fanor vajandes och bjuder på sjöngsång. Efter sång och äntrande punschdimman så blir det strax dags för styrdans i båd tre och fyrtakt. Det svassas runt med stabila steg för sällskapet. Man tackar för dansen och gör sorti.
Slutet gott, resten likaså!
I Nationens intresse
Krönikör
Mattias Persson
Commentaires