Åhå från Hemförlovningen 2025

Kära Norrlandsaktiva och andra som letat sig hit (sjukt taxi om du läser)! Det börjar blomstra även i de nordligaste delarna av vårat land och med sommaren kommer myggen, sensommarkvällar, hökörning, maskrosor och logdans för var hemvändande student som ska bege sig till sitt hemman. Väl hemma så ska den sedimentära studenten få ge sig i kast med allsköns projekt, vare de feriearbete eller grävning i trädgårdsland. Innan dessa idylliska bilder hägrar så finns en sista festlighet i den eviga ungdomens stad kvar för var norrlänning, nämligen Hemförlovningen, kvällen då vår kära inspektor önskar oss en god hemfärd och välsignar det sommarlov vi förtjänat efter årets hårda slit. Denna kväll skedde för inte alls för länge sedan och jag ämnar nu förtälja för eder litet om vad som hände denna kväll. Allez!

Historien börjar så som många andra med några raska kliv in genom nationens magnifika portar i roslagsmahogany varefter det vankades handskakning med högsta hönset själv. Lite bubbeldryck, säkerligen från någon region i antingen Frankrike, Italien eller Spanien bjöds på, varefter de svalkande dropparna inmundigades på den lagom folktäta balkongen. Där skålades och skrålades det i glada vänner lag.

Väl insatta i lokalen så bjöds det på skogstoast med havsinslag. Till det inmundigas folkets maltdryck och vid de bordsöar som vi satt vid rådde en tämligen god stämning. När väl det smakats och pratats så blev det dags för förste kurators välkomsttal. För övrigt också hans sista välkomsttal när det kommer till nationsgasker, då året som 1Q börjar lida mot sitt slut. Wilhelm börjar med att bränna igenom hemförlovningens historia, om hur Inspektor hemförlovar alla studenter för stundande hemfärd. Som tur är så är Inspektor Tobias Sjöblom också här! Utöver bara hemförlovning så är det också halvvägsgask, vilket innebär att vi är till hälften genom 20-talet, och för det tredje så är kvällen till ära en sångbokssittning. Detta för att påbörja jobbet med att skapa en ny sångbok till det stundande nationsjubileet 2027. Efter alla dessa infopunkter så blir Wilhelm lite nostalgisk om året som gått men ser fram emot en lugnare tillvaro efter sitt år som kurator. Väl talat och tack för året som gått kära 1Q!

Efter detta så presenterar sig de tre sånganförarna som närvarar under gasken, dessa tre representerar 3 olika generationer. En med motto “Det var bättre förr”, en med “Det är bra nu” och den siste med “Det blir bra nån gång”. Dessa introducerar sånghäftet, vilket består av nästan enkomt nyskrivna sånger, inskickade från både nya och gamla nationsaktiva. Sentimentet att “de var bättre förr” håller undertecknad med om, men vid sångskrivning kan även nyligen skrivet material vara förnöjsamt. Med detta så börjar toner tas och nyskrivna visor med okända melodier tråcklas igenom, med takter och versmått som hela salen kanske inte är helt bekant med. Nåväl, det är inte rimmet och resonen, utan känslan och inspirationen som är viktig för alla amatörrimmare, och således sjungs sången med bravur.

Därefter så blev de dags för talet till hembygden, av ingen mindre än Cecilia “Cilla” Samuelsson. Cilla äntrar podiet till folkets rop och jubel varpå hon inledningsvis berättar om hur hon, som Stockholmska, tagit sig längs en stundomt brokig väg genom det studentikosa myllret som är Uppsala. En sväng hit och en sväng dit, via Snerikes och V-Dala så hamnade hon till sist, genom en skånska till vän, på Norrlands Nation. Cillas norrländska påbrå är dock inte helt plockat ur luften, utan har sin grund rotad i en stuga i Härjedaln, där hon spenderat en god del av sitt liv. Trots att stugan är avsåld är känslan av hembygden stark på Norrlands, mycket tack vare det härliga föreningslivet. Cilla berättar fortsättningsvis om hur hon uppskattar tunnelbana mer än skoter, och att hon aldrig ätit långfil, men att om hjärtat slår för det härliga härjedalen, så är det ens hem likväl. Mången tack Cilla, för de fina orden om vår hembygd kär.

Mer sång, om vin och inte bara det ljuva röda, utan nu även om det torra vita. Till det vita vinet serveras givetvis fisk, sås och potatis, mycket trevligt tillagat. Det sjungs, det samtalas och det är alldeles gemütlich stämning i lokalen när alla nyskrivna bangers tas undan för undan. Efter en stunds dinering så gongas det i gongen och konferens utlyses, varpå löpsteg tas av många, nästan som man skulle tro att Norrlandsmästerskap i Gamla-Orvar var på agendan. Väl på Orvar blev det helt traditionsenliga begivenheter. Efter svalkande maltdryck och skönsång så traskade skaran upp igen för att avnjuta andra halvlek i festlokalen.

Dags för efterrätt, vilket jag själv inte skrivit ner vad det var, men det var säkerligen välsmakande. Underhållningen till slisket var givetvis medaljhängning i valörerna tre. 1Q och Inspektor äntrade scenen och Wilhelm började tala om engagemangets innebörd för nationen som helhet, och poängterade att det inte bara är klubbverkare som är värdig den uppmärksamhet som en plåtbit på kavajslaget ger. Det är nämligen så att även funktionärer, de som arbetar helt gratis, ska få bling. Denna funktionärsmedalj finns i tre valörer brons, silver samt guld, för de som varit aktiva i 3, 5 respektive 7 terminer på vår nation. Efter detta börjar 1Q rada upp namn i horder varpå dessa går upp mot scenen och applåderas sedan en efter en. De tre valörernas mottagare representerar i hög grad olika generationer, det syns tydligt att de som varit aktiva i 3 terminer har luft i luckan medan de som varit aktiv i sju börjar klassas som föredettingar. Nåväl, kul att få en liten peng hängandes på bröstet.

Efter den kavalkad av människor som emottagit medalj äntligen börjat vandra ner och resterande blivit trött i händerna av applåderande började det bli dags att tänka på refrängen. Till sist men inte minst så var det dags för Inspektor att hemförlova alla och därefter tacka för kvällen. Tobias inleder med att berätta om hemförlovning i gamla dagar, och ordet kommer från när soldater blev hemskickade till sina hemman efter långt tid i det militära. Lite som dagens MUCK - Militär Utryckning Civila Kläder, och liknelsen mellan att mucka och att inspektor skickar hem studenter från alma mater är inte svårnådd. Detta studentska kosläpp, där var student ska hem och bada, vandra till fjälls, eller slita i valfri lagerlokal, är av yttersta vikt för en god studietid, menar inspektor. Han säger också, åk, hem, de blir kul, Uppsala med dess underliga traditioner och tunga kursböcker står kvar när ni kommer tillbaka. Efter dessa välsignelser så fortsatte Tobias med att tacka för året som gått, tackar klubbverket, kuratelet och alla de som gjort året till det roliga år det varit. Namnen på de som tackas av hörs knappt över alla de applåder som rungar i lokalen, till sist så tackar han även kvällens gilleverk med personal, vilka radar upp sig i lokalen och sjungs till.

Efter detta så tackas inspektor för sitt tal och kort därefter så börjar sånganförarna göra sitt. Det bliva så dags för O gamle klang och jubeltid och ända på denna gask. När väl allsköns folk fått ställa sig upp på sina stolar, tagit varandra i händerna och skålat de högtidligaste av pokaler, så var gasken på sitt sätt slut. Men natten vore ung, och diverse upptåg ska bedrivas. Tyvärr så tänker jag inte delge allt men jag ger en kort resumé - Öl - Grogg - Synkrondans - Mankemang - Brandlarm och läggdags! Snipp snapp snut, så är krönikan nu slut.

I Nationens Intresse

Krönikör

Mattias Persson