Kära medmänniskor och rim-enjoyers! Här kommer un petit resumé från nationens senaste supé, nämligen Lussegasken. Denna diné var en succé, ber om ursäkt på förhand för viss kliché. Nog med franska, allez!
Midvinternattens hårda köld, Nationens värme agerar sköld.
Staden ligger tyst under snön tung, snart är det dags för julens lugn.
För sista gång, det vankas gask, det uppradas både sång och snask.
Innan julefrid och tentakramp, kvällen kommer bjuda på redigt pamp.
Ett gäng glada vänner på studentvägen vandra, mot förfest de går med varandra.
Juleskum och diverse drycker, allt planerat, inget nycker.
Mot nationen de sen tar färd, så fort de fått sin del beskärd.
In på nationen, i värme och glamour, man hälsa på 1Q och GV med ett “Bonjour”
En glögg i hand, med russin och mandel. Här kan inte yrkas på bristande vandel.
Med nya och gamla ansikten, det minglas, någon skjuter med sin fingerpistol, “Dig har man knappt sett sen ifjol!”.
Bröder bänkas, med bordsdamer därtill. Snart vankas det sill.
Men först sånganförarna ska ta till orda, så att inga små misstag blir gjorda.
De tre julborden kan lätt leda till förvirring, sånganförarna minskar chansen för förirring.
Sången den inleds, nu ska vi skråla, man tror man låter som hon Carola.
Nu vankas tal av man med renommé, och redan nu så changserar min rim-kvalité.
1Q ska tala, Zickerman på engelska han välkomna, så att ingen känna sig vilsekomna.
Vill man hela talet på engelska läsa, så finns kopior vid talarstolen för var näsa.
Han säger att julen är en fantastiskt tid, särskilt i snöstormens svid.
Av familjen man kramas, och får presenter med bananer i pyjamas.
“Hoppas ni har en rejäl aptit, och slutligen välkommen hit!”
Julbordets första tur, sill, sylta och potat, sällskapet utropar, “fan va gott med mat”.
Skinkan står välgriljerad och lockar. Kön är lång när människor flockar.
Väl till bords står tallrikar stinna, nubbeglasen nästan över rinna.
Några ibland mig har fatet övermodigt lasta, nu ska festas, ingen ska fasta.
Salen tystas ned, lampor dimmas. Här ska nödrimmas.
Norrlandskörens luciatåg nu in skrider. Skönsång genom salen de sprider.
Iförd krona av ljus, och vitaste lakan, deras toner gör så man nästan tappar hakan.
Det sjungs om Staffan som var stalledräng, alla är överens, norrlandskören, ett otroligt gäng.
Ingen mage går tom, men ännu ett bord står där bortom.
Det varma står uppdukat, med korvar, Jansson och annat delikat.
Än en gång vi lastar mat på våra fat. Översta knappen knäpps nog upp snart.
När väl bänkning än en gång sker, talet till tomten, Therese Hellström oss ger.
När väl talet till tomten kommit till ända, tystnar salen för nått ska hända.
“Tomten står för döra”, kom man att tänka, lite julefrid över oss ska han skänka.
Rödklädd man med säck i hand, presenter ska ges, till någon ibland.
Rimmen läses upp på rad, av detta så blir mången glad.
Efter det söta, med ris à la malta och pralin, så känner man sig ack så fin.
Det skrålas vid bordet, det är tjo och tjim, snart börjar krönikören få slut på rim.
Jag rimmar en stund till, så krönikan står sig ända till april.
Tillbaka till gaskens härlighet, det är dags för sång, och också kvinnlighet.
Sången, den sjöngs av Cantus Feminis, för denna gången.
Innan kvällen började lida mot sitt slut, tog vi an vårt sista krut.
På den sista ölens skvätt vi satte sprätt.
Mikrofonen gavs sedan till vår allas inspektor, för att vara kvällens sista lektor.
Han ger oss ett potpurri av grekisk filosofi, så vi inte ger hän till någon sorts barbari.
O gamle klang till slut skall sjungas, så att sedan, dansgolvet kan sprängas.
Vi bankade i bordet, och klingade i glas, detta blev ett minnesvärt kalas.
Rimmen har sinat, och krönikan är slut, och med det så checkar jag ut.
I Nationens tjänst
Krönikör
Mattias Persson
Comments