Åhå på er kära norrlänningar,
nationsvänner och andra intressenter!
För inte alltför länge så begav det sig än en gång på nationen, låt mig förtälja om årets Pålningsgask!
Dagen började likt många andra terminsstarter, rutinerna kändes som försvunna. Man har under sommar’n svettats ut kunskapen om tillsnyggning och hur man ska känna sig fräsch trots gårdagens bestyr. Nåväl, till slut så traskades det över en solvarm studentvägsplaya mot fördrink, iklädd både slips och putsade skor. Under för-fördrinken så inmundigades ljummen öl och kvällen stakades ut. Rutinernas frånfälle syntes även här då taxi har blivit knepigt att beställa, trots detta så tog sig sällskapet till slut ner mot vårt vackra nationshus.
Väl på stentrappan utanför nationen så kände man sig som hemma igen, gaskovanan började kännas bortblåst: snavecbiljetter skulle inköpas och vänner råkas på. Välkomnad blir man givetvis av nyligen tillträdda 1Q Wilhelm Zickerman och Gillevärdinna Calle Bromark. Vi stegade in i folkvimlet och värmen var påtaglig för oss kavajbärande karlar, trots detta så hanns många kära återseenden med under fördrinken. Svettig men nöjd att vara på plats, var den allmänna inställningen hos både mig och min dejt.
Dörrarna öppnas, förväntan bland besökarna var hög, efter en sommars uppehåll var suget högt att få sitta och skrodera. Marsalkarnas påbud om Norrlandssången kommer som väntat, och det känns bra att få räta på ryggen och lyfta sitt huvud. De nya sånganförarna för terminen välkomnar och introducerar konceptet rörande pålningen, om hur huset för inte alltför länge sedan löpte en god risk att glida ner i Fyrisån. Därav bankades det ner 300 pålar för att förhindra denna tristhet. Skön grej kan jag tycka.
1Q Zickerman fick därefter ta till mikrofonen för ett välkomsttal, för första gången som förste kurator ska tilläggas. På grund av den höga mängd storfräsare i lokalen så inleddes talet med ett maraton av titlar, men till slut när floden av formalitet avtagit så kom Wilhelms egna persona fram. Han verkar trygg trots det nya gigget som 1Q, han pratar om att hundratusentals miljoner reccar i denna stund irrar runt i Uppsala och alla dessa hittar givetvis till Norrlands. “Norrlänningar hittar hem” och “Norrlands är hemma”, säger 1Q, och jag kan inte annat än instämma!
Efter en trevlig förrätt ska både 1Q och Inspektor Tobias Sjöblom upp på scen, de ska dela ut den Steckzenska medaljen till Evelina Mårdh för hennes stora bidrag till nationen. Under deras upptakt inför medaljering märks dock lite gaskovana, 1Q har nämligen bara skrivit ut ett manus, och de två tvingas därför dela på ett och samma papper. De båda står intimt nära varandra för att kunna läsa vad som står.
Efter ett liberalt vinbjud till så blev det dags för konferens. Tanken att springa ner på Orvar var som alltid naggande god, men nyrenoverade Inre läs skulle invigas och det känns som nått att inte missa. En svalkande rosa Gin & Tonic med mitt namn på stod i Yttre läs-baren och folket makade in sig i Inre läs. Invigandet markerades av Albertina Wiksten som bjöd på operaskönsång, och snacka om att hakor blev tappade. Tanken att Orvar var värt det försvann illa kvickt under framträdandet.
Väl i lokalen igen så blev det dags för talet till huset. Hanna Nilsson var 1Q vid pålningen som skedde för 5 år sen, äntrar scenen och berättar om den första pålningsgasken. Om hur det var raggarfanfar på gatan utanför, om att pålning byggnadstekniskt är en svårighet överlag, men framförallt om hur bra det känns att framtiden nu känns säker. Efter detta så blev det “kaffeunderhållning”, auktionsförrättaren er undertecknade fick ordet och en rad exklusiva objekt såldes till förmån för nationshuset. Då vänner från Vasa nation var på plats börjades det plötsligt budas i Euro och en digital valutakonverterare var tvungen att plockas fram. Vårbalsbiljetter, ölprovning med en gammal kurator och det illustra donatorsglaset var bland objekten, hetska budgivningskrig och många skratt. När Gillevärdinna emeritus William Högfeldt-Eberdal budade hem sagda donatorsglas för 15000 riksdaler (ca 1300 Euro) blev det stående ovation, ett gott avslut på sagda auktion.
Tacktalet efter detta hölls av Inspektor Tobias Sjöblom. Det som behandlades var i mångt och mycket om att man inte skall glömma, både det som hänt men även att inte glömma vart inspektorsinsigniet är lagt. Efter lite letande i byrålådorna hemma så avvärjde dock Tobias stundande infarkter hos närvarande gamlingar!
O gamle klang sjöngs för första gången den här terminen, men definitivt ej den sista. Slutet gott, resten likaså.
I Nationens intresse
Mattias Persson
Krönikör
Comments