top of page
marskalk.jpg

Krönikor

Sök
  • Skribentens bildJohannes Dufva

Lussegasken 2022

Käraste norrlänningar och nationsvänner,


Uti årets sista månad, till terminens slut vi vandra,

finns dock ännu några skålar, kvar att klinga bland varandra,

innan var och en ska fara, hem till sitt och fira jul,

det blir Lussegask på Norrlands, årets sista gask-klausul!


Och det hände vid den tiden, utan kejserligt dekret,

att jag for till vårt nationshus, genom snölandskapsskönhet.

Längs med Fyrisforsens vatten, vägen fram var tämlig glatt,

vännen bak på hållarn pusta, ut när framme av han satt.


In i vestibul och värme, upp för trappan med en glögg

där vi kära och bekanta, fram för skål och kram vi högg.

Men vi höll oss från att hugga, ned den stora, stolta gran,

som med ljus och kulor röda, viska “snart är doppardan”.


Väl till bords i Gamla salen, prydd i juldekor och glans

jag och grannen tog och hälsa, Johan Lind var namnet hans.

Inför kvällens stora julbord, inte ett och två men tre,

han ändå bestämt att grunda, korv i lussekatt sig med.


Tjo och tjim, de drog igång, sånganförarna en sång,

och vi alla toner skråla, ut i varje paviljong!

Och när skålarna sig tigit, varm i kläderna vi var,

som sedvanligt sen till orda, våran 1Q tog därav.


Han förtäljde om ett samtal, med sin mamma som han haft,

när han i sin säng var bäddad, tyngd av feber och tyngdkraft,

“Se så lilla rara glin, varför ej en apelsin?

Strunta nu i jobb och tvång, citrusfrukten gör dig strong!”


Om det nu var apelsiner, som till slut gjort honom kry,

eller mammas kära stämma, knappast något huvudbry.

Att få prata med familjen, stärker både kropp och själ,

och ger julstämning i sinnet, i vart hem och hus likväl.


Efter 1Q sjungits till, lyste bordet vårat opp,

en ljusslinga oss förtäljde, mot ett julbord nu galopp!

Och så fylldes alla faten, med potäter, korv och sill,

Janssons, Rödbetsallad, ärtor, och en massa gott därtill!


Men så blev det mörkt i salen, folket tystade sig ned,

för in genom Gulans gång, tåga Norrlandskörens led,

med Lucia i sin spets, iförd krona full av ljus,

och med alla julens toner, sången klinga i vårt hus.


Och så flöt vår kväll iväg, genom stim och sång och skratt,

sånganförarna med dragspel, sjöng om hemvändarfestnatt,

Isak Kautto oss förtäljde, om en blöt julaftonskväll

och att ta det lugnt med spriten, och skit sen i att vara snäll!


Även tomten knacka på, för att klappar dela ut,

mången fick sig ett paket, säcken tordes ej ta slut!

Efter tomte och mer mat, blev det ännu mera sång,

Cantus Feminis det var, som oss bjuda denna gång!


Och det fortsatte att sjungas, om att ölen dofta brett,

och sen ännu mera julbord, som vi glatt på satte sprätt. Våran Proinspektor sedan, för oss rimma med finess,

vävde in Inspektors ledord, E G G i sin address.


Och sen blev det dags att tänka, på vår Lussegasks-refräng,

innan kvällen sedan fortgå, ut på släpp med dans och fläng!

Och vi bankade i bordet, och vi skråla i vår sal,

och vi klingade för julen, i var skål och var pokal!


I nationens intresse, Johannes Dufva Krönikör

Opmerkingen


bottom of page