Pålningsgasken 2019, den första av 300 Pålningsgasker som ska återkomma varje höst, säkerligen årets höjdpunkt. Efter drygt 8 månaders byggstök och bankande, öppnades gamla salens portar återigen för att välkomna tillbaka nationens medlemmar till en storslagen sittning. En gask i sig är inget okänt begrepp för en inbiten Uppsalastudent, men just denna är något alldeles extra. Vi firar att vi återigen står stadigt efter att nästan ha glidit ner i ån, något som har utgjort ett orosmoment i snart sex decennium, men som nu har åtgärdats för att skänka frid åt både nationsaktiva, likväl lyhörda grannar.
Nåväl, nog om den historiska tragiken bakom dessa festligheter, vad hände under gasken? Vilka har donerat pengar? Hur många pålar befinner sig egentligen under oss? Frukta ej! Allt ska besvaras! Kvällen börjar med att 1Q Hanna Nilsson håller tal, sätter alla epitet och debuterar därmed starkt på sin första offentliga tillställning som Norrlands nations Förste kurator. Hon tackar hjärtligt alla de som jobbat eller på annat sätt fått den tidigare terminen att gå ihop och att vi nu står stadigare än någonsin på 300 pålar, trots att ljudvolymen varit hög och grannarnas tålamod har prövats till sin yttersta kant. Vi sjunger henne till och hon sjunger alla pålar till, fyndigt. De nya sånganförarna Anton Myhr och David Martinsson, med starkt stöd av den rutinerade sånganföraren Linnea Kjellberg, informerar om kvällen samt de två konferenserna som kommer att utlysas, generöst med två stycken, instämmer de flesta. Varmrätten serveras, det smakar bra och är generöst upplagt, med tillhörande välsmakande dryck, bra jobbat av klubbverket som anordnar sitt första stora evenemang tillsammans. Efter att alla är mätta och belåtna äntrar skattmästare Lena W Jansson scenen tillsammans med skattmästare Andreas Sjödin, de berättar historien om Jonas Steckzén och hur han köpte upp mark i Lund, som han senare under sin akademiska karriär testamenterade bort till Uppsala Universitet, vi tackar så hjärtligt för det! I och med så passar det alldeles utmärkt med införandet av en ny medalj i Steckzéns ära, den Stecksénska medaljen som ges till den som genom donation skänkt pengar till Norrlands nations omvårdnad. Prova att säga det snabbt 3 gånger! Hursomhelst, målet att samla in 30 miljoner innan 2027 känns plötsligt möjligt, då spänningen stiger och Lena avslöjar det första insamlingsårets belopp. Den svindlande summan på 9,7 miljoner, eller exakt 9 717 713 47 kr som projekteras högt på Gamla salens vägg visas. Vi sjunger dem till och de sjunger att man får ge så mycket man vill! (till projektet på goda grunder, som de jobbat aktivt med under året). Jubel och applåder skanderar. Projekteringen av 400 olika donationer, stora som små visas på väggen, namn man känner igen, medlemmar, nya som gamla har alla bidragit med tid och pengar för att låta nationen vila kvar bredvid Fyrisån, och det visar tydligt på att nationens värdegrund, glädje engagemang och gemenskap, genomsyrar nationen när allt slås ihop. 2Q emerita Sara Patz syns som en av donatorerna, likaså andra gamla heltidare och aktiva. Det visar sig senare att sånganförarna har tappat räkningen på hur många konferenser kvällen egentligen erbjuder, det kommer tydligen att endast vara en, några ledsna miner skymtas, men allt blir förlåtet med en sång, den här gången. Inspektor Cecilia Pahlberg kallas upp på scen för att berätta mer om den nya traditionen vi faktiskt befinner oss på, nämligen pålningsgasken. Hon tackar de byggarbetare som (i princip) jobbat dag och natt för att hålla tidsplanen och hur vi tack vare alla donatorer och medlemmar återigen kan sitta och avnjuta ännu en gask i goda vänners lag. Det stora ögonblicket infaller då kvällens andra stora överraskning ska presenteras, donationstavlan med alla donatorer som på ett eller annat sätt donerat mer än 7500kr. Applåder och stående ovationer sker. Cecilia poängterar att det fortfarande är möjligt att donera pengar och att all hjälp mottages. Sara Patz namn dyker återigen upp på väggen, imponerande, vilket driv. Upp på scen välkomnas sedan de som får mottaga de omtalade medaljerna av generösa donationer för omsorg av nationsbyggnaden. Medaljerna finns i valörerna brons, silver och guld. Nedan följer de som donerat pengar i respektive summa år 2019: Brons- Donationer på 25 000kr och över: Stig Strömholm Torsten Bergqvist Ulla Bergqvist Håkan Falk Gunhild Hammarström Ulf Henricsson Lena W Jansson Sune Lindh Christina Lindh Olle Naeslund Cecilia Pahlberg Andreas Sjödin Maj Reinhammar Frånvarande under kvällen: Jenny Sjödin Gustav Lindberg Föreningar som får ett bronsmynt för sina donationer: Birkarlarna Härjajämt Jamtamot Norrländska Uppsalakamrater Frånvarande: Helen Sjöholm AB Guld- Donationer på 250 000kr och över Fredrik Strömholm Elisabeth Strömholm Patric Palm Föreningarna mottager mynt och diplom för sina donationer och Storkarl Joakim Holmlund håller ett starkt tal om deras motivering till den nya benämningen av rummet innaför Wahlgrenska biblioteket, vilket var den stora vinsten för föreningarna, som avslöjades på vårbalen tidigare i år. De hade helt enkelt samlat in mest pengar utav alla nationens 16 föreningar, en fantastisk insats! Namnet på rummet blev därmed “Sjöbotten”, i den tidigare inspektorn och bortgångne Tore Frängsmyhrs ära, rörande och väl motiverat. Fredrik och Elisabeth Strömholm har tillsammans donerat 4 miljoner med ett matchingserbjudande på 1 miljon kronor. De är tacksamma för allt nationen erbjuder samt utbrister “vad vore livet utan Norrlands?” och jag vet att vi är många som håller med. De tackar nationen lite extra för sin existens, då Fredriks föräldrar möttes där. Talet till huset hålls av Malin Sjöberg Högrell och hon är glad för att vi står stabilt, inte bara tack vare pålarna eller storleken på huset, men även tack varje medlemmarna. Från början 1827 hade nationen 56 medlemmar, motsvarande idag har vi drygt 8000, vi växer på många håll och hon konstaterar att allas bidragande spelar roll för nu-och framtiden. Kvällen avslutas med ett lika säkert och tryggt tal som alltid, framfört av inspektor Cecilia Pahlberg, vi sjunger servisen till och stämningen är god. Sånganförarna utlyser att vi ska sjunga O gamle klang och jubeltid, men sånghäftet har ingen text för denna, för den kan vi ju utantill! Och visst kan vi det! Sången avslutas bland pålar och pokaler, eller hur gick den nu igen? Hur som, alla ställer sig upp på stolarna och vi klingar högt, den första pålningsgasken är över och vilken succé det blev! Det känns fantastiskt roligt att vara tillbaka och träffa norrlänningar från förr, samt dagens aktiva medlemmar, alla som valt att gå på den första pålningsgasken och således blivit historiska på köpet. Det får mig även att tänka på att inget engagemang är för litet eller obetydligt, alla som finner någon slags glädje (eller en glad undanflykt från studierna) återfinner varandra på Norrlands nation, världens största och även numera, världens mest stabila, studentnation. Tack vare det kan jag stolt säga att jag är en del av denna gemenskap som jag hoppas får spira i många år framöver, närmare bestämt, minst 300. I nationens tjänst, Matilda Borg Krönikör